Kategoriarkiv: Sex

Med kroppen som vara, en marxistisk analys av sexköp.

”Det som för kvinnan är en förbrytelse och drar med sig svåra lagliga och samhälleliga följder, det gäller för mannen som ärofullt eller åtminstone i värsta fall som en lätt moralisk fläck, som man bär med nöje. Men ju mer den nedärvda hetärismen i vår tid tack vare den kapitalistiska varuproduktionen förändras och anpassas till denna, ju mer den förvandlas till ohöljd prostitution, desto mer demoraliserande verkar den.”

”Nu går vi mot en samhällelig omvälvning, där monogamins hittillsvarande ekonomiska grundvalar lika säkert kommer att försvinna som dess komplettering, prostitutionen. Monogamin uppstod genom att större rikedomar koncentrerades i en enda hand – nämligen mannens – och ur behovet att låta dessa rikedomar gå i arv till denna mans barn och ingen annans. För detta var kvinnans monogami erforderlig men inte mannens, så att denna kvinnans monogami alls inte stod i vägen för mannens öppna eller dolda polygami.”

– Friedrich Engels

 

Anledningen till att jag skriver den här texten är att jag nyligen hamnade mitt i en diskussion om sexköp startad av en person vars ingång i frågan var att sexköp bör avkriminaliseras enbart utifrån argumentet att ”oavsett om man ser sexsäljare som offer eller som individer som själva valt sitt yrke så är förbudet mot sexköp stigmatiserande för de som är i branschen”. Det går självklart att argumentera emot det här på många sätt, som det faktum att laglig prostitution även ökar den olagliga prostitutionen, det vill säga barnprostitution och annan prostitution där olika grader av tvång är inblandad. Dessutom ökar efterfrågan och tillgången vid en avkriminalisering och det faktum att sexindustrin för den stora majoriteten som är del av den är destruktiv och rent av farlig på grund av de män som väljer att köpa andras kroppar inte alltid beter sig särskilt bra, då olika former av våld och tvång är vanligt förekommande, så resulterar det i mer problem än det löser att göra sexköp legaliserat eller avkriminaliserat. Detta var även något jag påpekade, men istället för att bemöta argumentet så hängde prostitutionsliberalerna upp sig på en enda formulering: ”att köpa andras kroppar”. Att prata om köpande och säljande av kroppar menade de var ett (för de som säljer sex) stigmatiserande språkbruk vilket inte borde användas. Ja, jag har hört argumentet tidigare. Men den här gången fick det mig att tänka kring uttrycket och varför jag ser det som en korrekt beskrivning av vad det egentligen handlar om.

För att ta en snabb genomgång av marxismens syn på varor inom det kapitalistiska systemet samt begreppet ”varufetischism” kan man lite förenklat förklara det som att ett objekt blir till en vara genom mänskligt arbete samt då det ges ett ekonomiskt värde när de säljs på en marknad bland andra varor.
Ordet ”fetischism” i sammanhanget härstammar ifrån den religiösa betydelsen av fetischer snarare än den sexuella vilken visserligen också den har sitt ursprung därifrån. När ett träd står i skogen är det bara ett träd, men genom mänsklig arbetskraft skapas ett användbart ting, exempelvis en trästol som får ett givet värde när den säljs på en marknad. Det blir en vara och genom att vi värderar varan på marknaden gör vi den till en fetisch, det vill säga den får ett värde i egenskap av en vara som det inte hade när det var ett träd som stod ute i skogen.

Bild tagen från bloggen "Sälj grej med tjej".

Bild tagen från bloggen ”Sälj grej med tjej”.

Låt oss nu gå tillbaka till sexindustrin, prostitution och diskussionen kring försäljning och köp av mänskliga kroppar. Vi är väl alla bekanta med den feministiska diskussionen om objektifiering av kvinnokroppen. Genom bland annat reklam (som uttrycket ”sälj grej med tjej” där kvinnors kroppar i reklam för andra varor framställs lika mycket som varor som det som i verkligheten säljs) och porrindustrin framställs en specifik kvinnokropp som önskvärd och eftertraktad och kan på så vis sägas fetischeras som ett objekt på samma vis som andra varor på den kapitalistiska marknaden. Det är oftast en viss typ av kvinnokropp, smal och fast med medelstora till stora bröst och ett ungdomligt utseende. En kropp vi ska vilja ha eller vilja vara intima med och vår önskan till det används också för att sälja andra varor. Även mäns kroppar har på ett liknande sätt allt mer börjat objektifieras och därmed framställas som varor, något som har en längre tradition i manligt homosexuella kretsar där mäns kroppar objektifierats på ett liknande sätt som kvinnors även tidigare.
Jag skulle även kunna nämna hur transkvinnors kroppar i högre grad objektifierats och sexualiserats inom exempelvis porren. Bland annat genom benämningen ”shemale” som används nästan uteslutande vid feticherande av en specifik sorts kropp.

Så på vilket sätt är det då denna vara, detta objekt som kvinnor och även mäns kroppar blivit när sex säljs och köps? Prostitutionsliberaler menar ofta att det är ”sexuella tjänster” det handlar om och inte försäljning av kroppar. Jag menar att ”sälja sin kropp” (eller egentligen att sälja tillgång till kroppen) är en bättre beskrivning av vad det handlar om. Om sexköp främst skulle vara en tjänst så torde det vara så att den allra mest erfarna sexsäljaren som är mest duktig på att utföra nämnda tjänst också är den mest eftertraktade. Så är dock inte fallet. Vid studier av de många sidor på nätet dit män (för det är främst män) söker sig för att köpa sex är det framförallt unga människor som är de mest eftertraktade. Oavsett om det är kvinnor (flickor) eller män (pojkar) som eftersöks så är det unga fasta kroppar som är allra mest eftertraktade. Inte sällan underåriga tonåringar som torskar är beredda att betala mest för.

Vid en intervju med en man som planerar att köpa sex i radioprogrammet ”Ligga med p3” så beskriver mannen själv orsaken till att han planerar en utlandsresa för att betala en betydligt yngre kvinna för en natt ihop med just det. Att det är en viss sorts kropp som framförallt innehas av kvinnor som är allt för unga för honom att komma nära på ett naturligt sätt som i vårt samhälle ständigt framställs som det mest eftertraktade. Något som långt innan mannen i fråga tänkt tanken att betala för sex gjorts till ett objekt, till en vara, i hans och alla vi andras medvetande. Där sexköpet i sig bara är det sista ledet i processen att varufiera den faktiska kroppen och inte bara dess arbetskraft inom det kapitalistiska systemet. Lägg därefter till medel och höginkomsttagar-mannens ekonomiska övertag vilket ger honom möjlighet att betala kvinnor eller unga män som innehar vad han önskar men som saknar samma ekonomiska förutsättningar.

Att sexindustrin gör människors kroppar till varor i större utsträckning än deras arbete till en tjänst är inte något elakt påhitt från så kallade ”sexnegativa” feminister och andra prostitutionskritiker. Det är en beskrivning av verkligheten. Oavsett vad vi än må tycka om det moraliska i handlingen att köpa sex så går det inte att komma ifrån hur den fysiska kroppen (och tillgången till den) blivit till en vara som säljs där kapitalism, varufetischism, maktrelationer och sexualitet möts.

Sexistisk trötthet.

En av de mest klassiska förtryck som används mot kvinnor i nästan alla tider är förtryck kopplat till sexualitet. Hur kvinnors sexualitet kontrollerats genom skam och skuldbeläggning men även hur skam och skuldbeläggande avseende sexualitet använts för att kontrollera kvinnor på andra områden. Kvinnor som tagit för mycket plats eller krävts sin rätt har tystats genom att anklagas för att vara för sexuellt utlevande, då alla vet att för sexuellt utlevande, eller sexuellt utlevande på fel sätt är det absolut värsta en kvinna kan vara. Nu kanske någon menar att ”så är det ju inte längre i dagens senmoderna samhälle” men nähenä. Varför ska sexister låta bli att köra på ett koncept som fungerat så bra i tusentals år?

För ett tag sedan så höll skådespelaren Emma Watson ett tal i FN om feminism och jämställdhet:

Detta retade upp de mogna snubbarna på internetfrumet 4chan så mycket att de nu hotar att läcka nakenbilder på Watson eller som de skrev (obs triggervarning för sexism, slutshameing etc):

“It is real and going to happen this weekend. That feminist bitch Emma is going to show the world she is as much of a whore as any woman.”

Som någon form av feminist-veteran vill jag bara sucka djupt åt denna trötthet som dagens sexism verkar lida av. Har de så dåligt med fantasi att shamea kvinnor genom deras sexualitet fortfarande är the thing? Efter så många tusentals år. Jag menar i dagens kommunikationssamhälle där de senaste trenderna avlöser varandra snabbare än någonsin, där den senaste snackisen på twitter uppstå och dö ut inom en timme. Kom igen, om ni nu måste vara hjärndöda jävla sexister så var ändå lite nytänkande för fan.

”Friendzone” som en del av den mansdominerade spelkulturen.

Ett begrepp som blivit väldigt populärt i modern internetkultur är ordet ”friendzon”. För de som är över 35 och/eller lever under en sten skulle en kunna beskriva begreppet och hur det främst används när en person (oftast manlig) har sexuella eller romantiska känslor för sin vän (ofta kvinnlig) men där vännen inte har några motsvarande känslor tillbaka. Ordet använd även som ett verb, alltså något som någon gör mot någon annan. ”I been put in the friend zone”, ”got friendzoned” etc.

Det talas nedsättande om kvinnor som blir vän med män utan att vilja ha något mer än vänskap och det diskuteras ofta i kombination med begreppet ”nice guy”. Alltså en ”snäll kille” som trots eller på grund av sin snällhet inte lyckas få romantiska relationer till kvinnor utan ”bara” blir vän med dem. Detta sätt att resonera har såklart fått svidande kritik från kvinnor och feminister i synnerhet för att vara misogynt trams där män förväntar sig sex/romantik av kvinnor bara på basis av sin ”snällhet” utan att ta hänsyn till kvinnors egen vilja. Tjejer är inte tuggummiautomater där du stoppar in snällhet och får ut kärlek/sex.

Men hur kommer det sig att så många unga män känner igen sig i en situation där de inte lyckas i kärlekslivet och istället för att fråga sig själva vad de är för för fel på dem lägger skulden hos de potentiella partners som inte förstår hur bra partners (snälla) de faktiskt är? Hur kan så många unga män lyckats undgå vikten av ömsesidig attraktion i det sociala spelet, att det inte räcker med att utföra någon slags snällhetsritual för att därefter kunna få en belöning i form av partner? En vanlig förklaring är att de patriarkala strukturerna får män att tro att de har rätt till en kvinnlig partner bara de spelar sina kort på rätt sätt, men jag tror att det finns fler förklaringar än så. En intressant förklaring som jag tror det kan ligga mycket i är hur spelkulturen påverkar många ungas (speciellt mäns) syn på hur värden fungerar. Jag tycker själv om att spela spel, så detta handlar inte om en bashning av spel i sig, utan mer en fundering på hur spel kan påverka människor som inte har så stor erfarenhet av sociala relationer och då framförallt romantiska sådana.

Stealing-Darnassus-Flame-WOW-Quest

Dator- och tvspel fungerar ofta rätt enkelt på det viset att spelaren utför ett visst uppdrag på ett visst sätt och får därefter en belöning. Du behöver inte vara snygg, cool eller förstå sociala koder för att klara spelet utan det räcker att du spelar spelet på det sättet som spelprogrammeraren bestämt att du ska göra och i rätt ordning för att ”vinna” och därmed belönas. De flesta människor förstår att det verkliga livet inte fungerar på samma sätt. Men för en person som har mer erfarenhet av digitala spel än sociala så kan frustration uppstå när de tror sig ha gjort allting rätt men ändå inte lyckas få sin ”belöning”. Detta i kombination med patriarkala strukturer och att spelkulturen fortfarande är väldigt mansdominerad och, tja sexistisk (kvinnliga karaktärer är ofta med enbart som sexobjekt eller som någon som ska räddas, alltså en del av belöningen när spelaren ”vinner”).

När den typen av kultur överförs till det vanliga livet blir det väldigt skevt. Ett exempel på vad det kan resultera i är dejtingmanualer likt ”The Game” som i princip går ut på att överföra de digitala spelets regler på det sociala genom tydliga regler som ”spelaren” följer för att nå sitt mål istället för en naturlig social interaktion där alla parter tar och ger. Likt spel som World of Warcraft får en instruktioner att följa med löfte om belöning i form av sex då en ”vinner” spelet.