Kategoriarkiv: Övergrepp

Med kroppen som vara, en marxistisk analys av sexköp.

”Det som för kvinnan är en förbrytelse och drar med sig svåra lagliga och samhälleliga följder, det gäller för mannen som ärofullt eller åtminstone i värsta fall som en lätt moralisk fläck, som man bär med nöje. Men ju mer den nedärvda hetärismen i vår tid tack vare den kapitalistiska varuproduktionen förändras och anpassas till denna, ju mer den förvandlas till ohöljd prostitution, desto mer demoraliserande verkar den.”

”Nu går vi mot en samhällelig omvälvning, där monogamins hittillsvarande ekonomiska grundvalar lika säkert kommer att försvinna som dess komplettering, prostitutionen. Monogamin uppstod genom att större rikedomar koncentrerades i en enda hand – nämligen mannens – och ur behovet att låta dessa rikedomar gå i arv till denna mans barn och ingen annans. För detta var kvinnans monogami erforderlig men inte mannens, så att denna kvinnans monogami alls inte stod i vägen för mannens öppna eller dolda polygami.”

– Friedrich Engels

 

Anledningen till att jag skriver den här texten är att jag nyligen hamnade mitt i en diskussion om sexköp startad av en person vars ingång i frågan var att sexköp bör avkriminaliseras enbart utifrån argumentet att ”oavsett om man ser sexsäljare som offer eller som individer som själva valt sitt yrke så är förbudet mot sexköp stigmatiserande för de som är i branschen”. Det går självklart att argumentera emot det här på många sätt, som det faktum att laglig prostitution även ökar den olagliga prostitutionen, det vill säga barnprostitution och annan prostitution där olika grader av tvång är inblandad. Dessutom ökar efterfrågan och tillgången vid en avkriminalisering och det faktum att sexindustrin för den stora majoriteten som är del av den är destruktiv och rent av farlig på grund av de män som väljer att köpa andras kroppar inte alltid beter sig särskilt bra, då olika former av våld och tvång är vanligt förekommande, så resulterar det i mer problem än det löser att göra sexköp legaliserat eller avkriminaliserat. Detta var även något jag påpekade, men istället för att bemöta argumentet så hängde prostitutionsliberalerna upp sig på en enda formulering: ”att köpa andras kroppar”. Att prata om köpande och säljande av kroppar menade de var ett (för de som säljer sex) stigmatiserande språkbruk vilket inte borde användas. Ja, jag har hört argumentet tidigare. Men den här gången fick det mig att tänka kring uttrycket och varför jag ser det som en korrekt beskrivning av vad det egentligen handlar om.

För att ta en snabb genomgång av marxismens syn på varor inom det kapitalistiska systemet samt begreppet ”varufetischism” kan man lite förenklat förklara det som att ett objekt blir till en vara genom mänskligt arbete samt då det ges ett ekonomiskt värde när de säljs på en marknad bland andra varor.
Ordet ”fetischism” i sammanhanget härstammar ifrån den religiösa betydelsen av fetischer snarare än den sexuella vilken visserligen också den har sitt ursprung därifrån. När ett träd står i skogen är det bara ett träd, men genom mänsklig arbetskraft skapas ett användbart ting, exempelvis en trästol som får ett givet värde när den säljs på en marknad. Det blir en vara och genom att vi värderar varan på marknaden gör vi den till en fetisch, det vill säga den får ett värde i egenskap av en vara som det inte hade när det var ett träd som stod ute i skogen.

Bild tagen från bloggen "Sälj grej med tjej".

Bild tagen från bloggen ”Sälj grej med tjej”.

Låt oss nu gå tillbaka till sexindustrin, prostitution och diskussionen kring försäljning och köp av mänskliga kroppar. Vi är väl alla bekanta med den feministiska diskussionen om objektifiering av kvinnokroppen. Genom bland annat reklam (som uttrycket ”sälj grej med tjej” där kvinnors kroppar i reklam för andra varor framställs lika mycket som varor som det som i verkligheten säljs) och porrindustrin framställs en specifik kvinnokropp som önskvärd och eftertraktad och kan på så vis sägas fetischeras som ett objekt på samma vis som andra varor på den kapitalistiska marknaden. Det är oftast en viss typ av kvinnokropp, smal och fast med medelstora till stora bröst och ett ungdomligt utseende. En kropp vi ska vilja ha eller vilja vara intima med och vår önskan till det används också för att sälja andra varor. Även mäns kroppar har på ett liknande sätt allt mer börjat objektifieras och därmed framställas som varor, något som har en längre tradition i manligt homosexuella kretsar där mäns kroppar objektifierats på ett liknande sätt som kvinnors även tidigare.
Jag skulle även kunna nämna hur transkvinnors kroppar i högre grad objektifierats och sexualiserats inom exempelvis porren. Bland annat genom benämningen ”shemale” som används nästan uteslutande vid feticherande av en specifik sorts kropp.

Så på vilket sätt är det då denna vara, detta objekt som kvinnor och även mäns kroppar blivit när sex säljs och köps? Prostitutionsliberaler menar ofta att det är ”sexuella tjänster” det handlar om och inte försäljning av kroppar. Jag menar att ”sälja sin kropp” (eller egentligen att sälja tillgång till kroppen) är en bättre beskrivning av vad det handlar om. Om sexköp främst skulle vara en tjänst så torde det vara så att den allra mest erfarna sexsäljaren som är mest duktig på att utföra nämnda tjänst också är den mest eftertraktade. Så är dock inte fallet. Vid studier av de många sidor på nätet dit män (för det är främst män) söker sig för att köpa sex är det framförallt unga människor som är de mest eftertraktade. Oavsett om det är kvinnor (flickor) eller män (pojkar) som eftersöks så är det unga fasta kroppar som är allra mest eftertraktade. Inte sällan underåriga tonåringar som torskar är beredda att betala mest för.

Vid en intervju med en man som planerar att köpa sex i radioprogrammet ”Ligga med p3” så beskriver mannen själv orsaken till att han planerar en utlandsresa för att betala en betydligt yngre kvinna för en natt ihop med just det. Att det är en viss sorts kropp som framförallt innehas av kvinnor som är allt för unga för honom att komma nära på ett naturligt sätt som i vårt samhälle ständigt framställs som det mest eftertraktade. Något som långt innan mannen i fråga tänkt tanken att betala för sex gjorts till ett objekt, till en vara, i hans och alla vi andras medvetande. Där sexköpet i sig bara är det sista ledet i processen att varufiera den faktiska kroppen och inte bara dess arbetskraft inom det kapitalistiska systemet. Lägg därefter till medel och höginkomsttagar-mannens ekonomiska övertag vilket ger honom möjlighet att betala kvinnor eller unga män som innehar vad han önskar men som saknar samma ekonomiska förutsättningar.

Att sexindustrin gör människors kroppar till varor i större utsträckning än deras arbete till en tjänst är inte något elakt påhitt från så kallade ”sexnegativa” feminister och andra prostitutionskritiker. Det är en beskrivning av verkligheten. Oavsett vad vi än må tycka om det moraliska i handlingen att köpa sex så går det inte att komma ifrån hur den fysiska kroppen (och tillgången till den) blivit till en vara som säljs där kapitalism, varufetischism, maktrelationer och sexualitet möts.

Annonser

Skärp straffet för utnyttjande av traffickingoffer.

Dagens ETC skriver om prostitution och trafficking samt hur många länder i Europa hindras i arbetet mot trafficking då sexköp inte är kriminaliserat. Föreningen RealStars menar på att fler länder borde följa den svenska lagstiftningen och förbjuda sexköp, åtminstone köp av offer för trafficking. Vi har i Sverige en i min mening bra sexköpslag, eller åtminstone bättre än de i många andra länder där förbudet antingen riktas även mot de som säljer sex dvs en kriminalisering av offren eller är helt och hållet lagligt för köparen. Men jag tror att arbetet mot trafficking här i Sverige skulle kunna bli ännu bättre, som det ser ut idag så kan en sexköpare komma undan rättegång genom att gå med på strafföreläggande med böter som straff även om det handlar om  utnyttjande av en sexslav som tvingas till prostitution. Det vill säga, medvetet utnyttjande av traffickingoffer är i svensk rättssak jämförbart med brott likt snatteri, fortkörning eller lättare narkotikabrott (tex eget bruk av exempelvis cannabis). Många sexköpare räknar mer eller mindre med att någon gång åka fast då straffet sällan är kännbart annat än i plånboken. Få sexköp går till domstol då få vill stoltsera med vad de gjort. Kriminella ligor som skeppar barn och kvinnor som sexslavar till exempelvis Sverige behöver inte oroa sig för att köparna ska skrämmas iväg av att deras köp kan gå upp i domstol och därmed bli känt för familj och vänner.

Mitt förslag är därför att straffet för sexköp där den prostituerade misstänks vara ett offer för trafficking ska skärpas och inte kunna beläggas med strafföreläggande. Straffet behöver inte vara särskilt hårt då risken att hamna i domstol bör vara avskräckande nog. Men att utnyttja offer för trafficking bör kunna jämföras med våldtäkt av normalgraden. Att skärpa straffet för utnyttjande av traffickingoffer borde heller inte vara en speciellt kontroversiell fråga då de allra flesta, oavsett inställning till prostitution brukar vara intresserade av att minska den påtvingade sexhandeln. Jag håller med RealStars om att fokuset bör läggas om till köparna istället för säljarna, för handeln med människor kan inte fortgå ifall efterfrågan inte finns. Därför bör straffen skärpas, ingen ska komma undan med att utnyttja slavar med bara några dagsböter.