Kategoriarkiv: Äldreomsorg

Ett öppet brev till en SD-väljare.

Jag skriver det här inlägget med anledning av SD-medlemmen Therese Larssons debattartikel i sydsvenskan ”Ifrågasätt gärna oss SD-väljare men fråga oss ännu hellre”.  Det är något av ett försvarstal för SD, och även om jag inte tycker att SD är ett parti som alla andra så kommer jag ändå att bemöta Larssons inlägg som ett debattinlägg vilket som helst. Dvs med respekt för Larssons åsikter och uppfattning av partiet SD då hon, åtminstone till synes verkar vilja framställa att hon själv och partiet ha goda intentioner. Jag förstår att Larsson vill se en förändring, jag förstår att hon är missnöjd med den politik som alliansen drivit i åtta år och som slagit hårt mot de svaga i samhället, men jag tror inte att SDs politik är lösningen. Nej, jag är övertygad om att den inte är det.

Låt mig gå igenom Larssons artikel punkt för punkt för att visa på varför jag inte tycker att personer likt Larsson ska söka sitt hopp till SD, för även om jag inte kan övertyga henne så kan jag kanske ändå övertyga någon annan som tänker i samma banor.

Jag får dag ut och dag in upplysa mina medmänniskor om olika påståenden från massmedia. Berätta att det visst är okej att vara homosexuell i SD, att inga invandrare bara ska kastas ut hux flux utan att insläppet ska minskas successivt och att det är något SD räknar med kommer ta flera år. Jag är övertygad om att det i längden kommer att påverka välfärden.

Det må så vara att homosexuella är välkomna i partiet, men jag förstår inte hur någon hbtq-person någonsin ska känna sig välkomna i ett parti som inte anser att samkönade par är bra nog att vara föräldrar, eller som de skriver på sin sida: ”vi inte anser det vara förenligt med barnens bästa att låta samkönade par och polyamorösa grupper adoptera och inseminera”. Ett parti som röstade för tvångsstereliseringar av transpersoner och där företrädare i partiet som Tommy Hansson uppger att de skulle vilja ha en liknande lag mot HBTQ som den i Ryssland.

Att det skulle påverka välfärden att ta in färre flyktingar är också en fråga som det skulle vara intressant att veta hur det skulle gå till. Undersökningar har nämligen visat på att invandringen ger mer till samhället i form av skatter och resurser än vad den kostar. Vi står inför ett läge där äldre andelen människor ökar fortare än befolkningsgraden vilket innebär att vi snart inte kommer att ha tillräckligt med folk som tar hand om de gamla, vi är som samhälle därmed beroende av att det kommer in fler arbetsföra människor som kan ta an det växande behovet av arbete inom exempelvis äldrevården, och med fler människor kommer ett större behov av allt det där som skapar jobb, fler som konsumerar varor etc. Att invandringen skulle hindra välfärden är därmed en myt, skapad av just den grupp främlingsfientliga som Larsson inte menar är tongivande i partiet. Skapad för att ställa välfärd och invandring emot varandra.

Jag vill ha en bättre skola till min tioårige son. Han har Prader Willis syndrom, vilket medför utvecklingsstörning. Det sparas och sparas och det får min älskade pojke betala för. Han får ingen assistent, vilket innebär att han bland annat kommer hem ledsen från skolan för att han inte hunnit med att gunga eftersom de andra barnen var snabbare. Han hamnar i bråk för att ingen är med när han reagerar när jämnåriga pojkar kastar sten efter en skogsmus.

Jag håller med Larsson här, det är för jävligt hur vi som samhälle har dragit ner på skolan och inte minst för barn med särskilda behov. Men problemet är inte invandringen, och lösningen är inte SD-politik. Problemet är skattesänkningar som alliansen gjort de senaste åren och som tvingat kommunpolitikerna att dra ner på den offentliga verksamheten. Skattesänkningar som SD vill fortsätta med i och med att de är för ett femte jobbskatteavdrag.

Jag vill ha en bättre ekonomi för min älskade morfar. Han har arbetat hela sitt liv och ska kunna sova gott på natten utan att oroa sig för om pensionen räcker.

Än en gång något som jag håller med om. Straffskatten för pensionärer måste bort. Men för att finansiera detta kan vi inte hålla på och sänka skatten ännu mer för lönetagare. Ta in mindre invandrare kommer också bara att innebära färre som kan arbeta för de äldre och mindre pengar i statskassan. Det finns andra partier som också vill sänka skatten för pensionärer men dessutom har budgetförslag för att täcka kostnaderna. Kolla in dem istället.

Jag vill ha en bättre sjukvård. Min sambo har väntat i sex månader på att få en CPAP-utrustning som ska hjälpa honom med hans sömnapné. Vad fan är det som dröjer?

Ett verkligt problem som vi dock inte löser med sänkta skatter och minskad invandring utan genom ökade resurser till sjukvården, och ja, ökade skatter för oss som arbetar, så vi gemensamt kan finansiera att din sambo får en bra sjukvård.

Jag vill ha en bättre integrationspolitik […] För mig är ansvar att se till varje enskild individs behov, inte boxa in dem i samhällen som Rinkeby, Rosengård eller Tensta. Det måste finnas en plan för hur vi ska hjälpa invandrarna in i vårt samhälle. Och det är väl inte konstigt att vilja bjuda in dem i vår kultur? Det är en styrka att känna till kultur och regler i det land man befinner sig i.

Ja, och där har samhället misslyckats. Men än en gång, problemet är inte att vi tar in för många. Vi hade kunnat ta in samma mängd som idag och ändå slippa problemet med segregationen och brottslighet, men genom en BRA integrationspolitik, minskad segregation, minskade klassklyftor och rätt insatser för att se till att alla de som kommer hit får en ärlig möjlighet till arbete och att komma in i samhället. För när en undersöker brottslighet så är brottslighet i större utsträckning kopplad till klasstillhörighet än till etnicitet. Detta visar bara på att när invandrare oftare begår brott så beror det inte på att de är invandrare, det beror på att de, på grund av strukturell rasism, arbetslöshet och segregation hamnar i ett klassmässigt underläge.

Vi är inte främlingsfientliga, vi är inte rasister. De flesta av oss är precis som ni vanliga, vänliga medmänniskor som valt att lägga vår röst på det parti som passar oss bäst. Om vi inte får ordning på denna utfrysning, dessa påhopp och detta hat – vad tror ni då att vi sänder för signaler till våra barn? Låt inte vissa människors beteende stå för alla SD:s anhängares känslor och värderingar. Vi är realister.

Jag tänker här inte gå in på diskussionen ifall de som röstar på SD är rasister eller inte. Det är fullt möjligt att det finns personer som resonerar så som Larsson som gör i krönikan och därför röstar på SD. Men faktum är att SD ÄR ett rasistiskt parti, även om deras välpolerade yta vill få det att framstå annorlunda. SD är med och sponsrar rasistiska sidor som Avpixlat och Exponerat där rasismen fullständigt flödar i kommentarsfälten, sidor som informerar om brott som begåtts eller misstänks ha begåtts men bara om det är invandrare eller ”oliktänkande”, uthängda så att sympatisörer kan trakassera och hota. SD grundades ur nynazistiska Bevara Sverige Svenskt med syfte att se ett rasmässigt rent Sverige och den förändring de gjort sedan dess för att uppfattas som mer rumsrena är en förändring av ytan, ett sätt att genom att fokusera på frågor som människor berörs av, jobb, sjukvård, äldreomsorg med mera och på så vis locka människor att rösta på dem för att sedan kunna driva den enda fråga de egentligen är intresserade av. Minskad invandring. Att det bara är en ytlig förändring visas tydligt genom hur höga företrädare inom partiet uttalar sig rasistiskt gång på gång. Hur komikern Soran Ismail fick höra att han inte var svensk nog för att vara i Sverige etc. Sverigedemokraternas omvandling för att bli rumsrena, från att gå från nationalsocialism till den lite mer rumsrena kulturrasismen går helt i linje med övriga Europas neofascism som började med det franska Nouvelle Droite (nya högern) och dess försök att genom ett nytt språkbruk göra den ultranationalism och främlingsfientlighet som den fascistiska ideologin bygger på rumsren för att undvika den dåliga stämpeln fascismen dragits med sedan 30-talet. Det är oerhört smart och skickligt gjort då de lyckats övertyga en stor del av befolkningen om att de är ett parti som alla andra, att de vill prioritera en bättre välfärd, bättre äldreomsorg med mera. De har lyckats väl med att skylla effekterna av regeringens nedskärningspolitik på invandringen och på så sätt satt arbetare emot arbetare. Lyckats använda missnöjet mot alliansregeringen till sin egen fördel fast de i 90% av fallen röstat likadant som dem.

Så ifall du känner som Larsson, om du röstar eller funderar på att rösta på SD för de gamla, sjuka och funktionsnedsattas skull, tänk ett varv till. Det finns politiska alternativ. Det finns vi som vill förändra just allt detta, men som inte tror på att minskad invandring och större hat mot ickeeuropeer är något som kommer lösa något. Istället genererar den typen av retorik enkom till mer hat och hot mot vissa grupper enbart för att de har en mörkare hår eller hudfärg, för att de pratar annorlunda, har ett annat ursprung eller tror på en viss religion.

SD utan invandringsfrågan, en splittrad politik.

SD brukar ofta skryta med att de har lockat väljare från alla partier och från båda blocken. Samtidigt som de inte vill kalla sig ett enfrågeparti så pratar de inte gärna om andra frågor än den stora gemensamma nämnaren hos SD röstare: Synen på invandringen. Varje gång frågan om invandring kommer på tal, oavsett utifrån vilken vinkel så växer SD. Men vad är SD egentligen för slags parti ifall vi plockar bort invandringsfrågan? Det talas ju sällan om deras inställning till andra frågor. Jag har kollat upp SDs politik och tänker här kortfattat presentera vad de framför på sin sida.

Sjukvården:

”Sverigedemokraterna står upp för en vård för hela Sverige. En sjukvårdspolitik som utgår från att alla ska ha rätt till bästa vård oavsett var i landet man bor. Med en sjukvård värd namnet ska man inte ha mindre chans att överleva cancer bara för att man råkar bo på fel plats.”

Det låter ju bra. Men hur vill SD göra detta?

”[vi vill] satsa pengarna på att korta köerna, att möjliggöra fler sjukhusbäddar och att öka kvaliteten över hela landet.”

Okej, så SD vill lägga till mer resurser på sjukvården. Det känns ju fint och solidariskt. Nästa fråga.

Skolan:

Bortsett från att SD vill införa betyg i 4 klass och återförstatliga skolan vill de även att skolan ska anställa mer personal och att skolmaten ska bli bättre.

Lite axplock med ”godbitar” för både höger och vänsterväljare alltså. Ordning och reda OCH mer resurser. Låt oss gå vidare.

Landsbyggdspolitik:

”Investeringar i infrastruktur är grundläggande för att man ska kunna dra nytta av skog, mineraler, vatten och alla de andra resurserna som finns ute på landsbygden. Skogsnäringen sysselsätter idag 200 000 människor men potentialen är större med rätt förutsättningar. Sverigedemokraterna vill öka anslagen till underhåll och modernisering av järnvägsnätet.”

Inget konstigt här. Sverigedemokraterna påtalar än en gång att de vill göra stora satsningar. Att fokusera på landsbygden är förmodligen ett försök till att vinna väljare som känner sig förbisedda av många andra partier.

Brottslighet:

”För att råda bot på den utbredda ineffektiviteten inom Polisen vill vi satsa pengar på en effektivitetsreform som ska möjliggöra att poliserna kan göra det de är bäst på – bekämpa brottslighet.”

SD är tydliga med att de är ett parti som önskar mer ”lag och ordning”. Inte oväntat från ett parti med ett så brunt förflutet. Raka led och stöveltramp!

Försvarspolitik:

  • Kraftigt ökade medel till försvarsmakten
  • Återinför värnplikten
  • Utveckla försvarsindustrin

Inget för pacifister alltså. Men SD har även spenderarbyxorna på sig. På det stora hela så verkar de vilja ha en politik som investerar i samhället på olika sätt. Men hur ska de finansiera detta? Nu väntar jag bara på att de ska föreslå en rejäl skattehöjning! Inte mig emot då jag föredrar höga skatter framför en nedmonterad välfärd.

Äldreomsorg:

”Skatterna har sänkts kraftigt de senaste åren för löntagare. Pensionärerna har fått nöja sig med några brödsmulor. Sverigedemokraterna vill sänka skatten för pensionärerna mer än vad något annat parti föreslagit. Vi vill också särskilt satsa på de fattigaste pensionärerna genom att höja garantipensionerna samt sänka högkostnadsskydden för vård och medicin.”

Nähä. Skattesänkning för pensionärer OCH högre garantipension. Men vi andra då, vi får väl ändå höjd skatt?

Arbetspolitik:

”Vi tycker att det ska vara lönsamt att arbeta. Vårt förslag om ett femte jobbskatteavdrag beräknas ge 10 000 nya jobb och innebära att en sjuksköterska får 200 kronor mer i plånboken varje månad.”

Okeej… Men hur ska detta finansers då? Sänka A-kassan?

”Men det måste även finnas trygghet vid arbetslöshet. Vi vill återinföra en trygg omställningsförsäkring vid arbetslöshet och sjukdom genom att höja taket i A-kassan till 900 kronor per dygn samt återställa sjukpenningen till den nivå som gällde innan regeringen försämrade sjukförsäkringen. Vi vill också öka möjligheterna för deltidsarbetslösa att stämpla upp till heltid. Sverige förtjänar en fungerande arbetslöshetsförsäkring.”

Right.. Det känns som att SD glömt något fundamentalt här. Jag vet att SD gärna vill se sig som att de ställer sig utanför höger-vänsterskalan. Men grejen är den, att. Tja. Det luriga med vänster respektive högerpolitik är att vänstern vill se mer resurser till välfärden och till investeringar i samhället, men höga skatter för att finansiera det medan högern vill sänka skatterna på bekostnad av mindre resurser som staten sedan kan fördela. Det går inte att både ha kakan och äta den. Lova skattesänkningar och ökad välfärd på samma gång. Det försökte sig alliansen på i vallöftena inför valet 2006 men det gick ju som det gick.  Det är även sossarnas ständiga dilemma, ska de våga sig på att föreslå reformer, men då tvingas gå till val på skattehöjningar som kan avskräcka ”mittenväljarna”, eller köra på den säkra vägen och inte lova så mycket, men riskera att förlora sina kärnväljare?

Miljöpolitik: 

SD vill ”tillskjuta medel för att återställa och sanera de förorenade områdena” i Östersjön. Men de vill även sänka priset på el.

De fortsätter alltså att framföra investeringar utan att komma med en förklaring på hur de vill finansiera det hela.

Jämställdhet/HBTQ:

Det fanns ingen egen flik för dessa frågor, därför så fick en leta under rubriken ”familjen” för att hitta något som behandlade dessa ämnen. Följande formuleringar kan enkelt sammanfatta deras inställning:

”Som tidigare nämnts är det Sverigedemokraternas uppfattning att det existerar medfödda skillnader mellan de flesta män och de flesta kvinnor som går bortom det som kan observeras med blotta ögat. Vi är också av den uppfattningen att de manliga och kvinnliga egenskaperna i många fall kompletterar varandra och av bland annat den orsaken anser vi att alla barn bör ha rätt till både en mor och en far i sitt liv.”

Alltså, samkönade par har inte samma rätt att bilda familj eftersom män och kvinnor är olika och måste komplettera varandra som föräldrar…

”Bortsett från att vi inte anser det vara förenligt med barnens bästa att låta samkönade par och polyamorösa grupper adoptera och inseminera samt att det bör vara upp till de religiösa församlingarna själva att avgöra huruvida vigselakten skall utsträckas till att gälla även andra än två människor av olika kön, så skall personer som tillhör någon av de sexuella minoriteterna ha samma rättigheter och skyldigheter som andra. ”
(Min kursivering)

Det vill säga, de vill att alla ska ha samma rättigheter, fast egentligen vill de inte det. Fräscht.

”[det är] också naturligt för oss att erkänna att vissa människor kan födas med en oklar eller ombytt könstillhörighet och att dessa människor skall få samhällets stöd i händelse av att detta förhållande utgör ett problem för dem.”

Nämen så snällt och omtänksamt av dem då.. Tråkigt bara att de konsekvent och in i det sista röstade för tvångssteriliseringar av transpersoner.

”Vi förespråkar en formell jämställdhet där varken kvinnor eller män skall särbehandlas på basis av sin könstillhörighet. Om detta sedan skulle visa sig leda till att män och kvinnor inte gör allting på samma sätt, i exakt samma utsträckning, så betraktar vi inte det som problematiskt.”

Om till exempel det skulle visa sig att kvinnor oftare ”väljer” att vara hemma med barnen i högre utsträckning än män, vilket leder till att kvinnor erhåller lägre lön, lägre pension och i lägre grad än män erhåller höga positioner i samhället samt att kvinnor som grupp därmed inte har samma makt över sina liv eller makt i samhället, så ser SD inte det som ett problem som kan behöva åtgärdas. Thats just how it is. På grund av ”medfödda olikheter”. Tråkigt, tråkigt säger SD och rycker på axlarna.

Jag försökte hitta SDs inställning till abortfrågan på deras sida, men det verkat mystiskt försvunnit, men jag hittade följande på sdkvinnor.se: 

Det är tyvärr endast Sverigedemokraterna som värnar kvinnans rättigheter genom att stödja rätten till abort i Sverige och som samtidigt vill värna de ofödda barnens rättigheter bland annat genom att förespråka sänkta tidsgränser för abort.

Insikten om att varje foster redan tidigt är ett eget liv som har alla förutsättningar att utvecklas till en unik individ med möjlighet att leva ett rikt liv, verkar tragiskt nog saknas hos övriga riksdagspartier. Det har resulterat i en abortlagstiftning som är så pass liberal att till och med friska och livsdugliga barn aborteras, även när det inte föreligger fara för moderns liv och hälsa.

 

SD vill alltså sänka tidsgränsen för abort, vilket de av någon anledning väljer att inte gå ut med på sin officiella sida. Texten skriven av SD-kvinnor antyder även att de helst av allt inte vill tillåta abort annat än när graviditeten är en fara för den gravidas liv. En extremt konservativ inställning till kvinnors/livmoderbärande personers rätt att bestämma över sin kropp.

Jag har även tidigare skrivit om SDs inställning till HBTQ-personer.

10614149_10152652065752505_2807838961025727372_n

Hur alla SDs torgmöten skulle sett ut ifall de skulle vara tvungna att prata om andra frågor i samma utsträckning som invandrarfrågan.

Sammanfattning:

SD, med invandringsfrågan bortplockad, är ett genomgående konservativt parti som inte vill arbeta så mycket för jämställdhet annan än formell sådan (dvs samma rättigheter och skyldigheter inför lagen), är emot abort och som inte vill låta samkönade bilda familj eftersom det enligt dem är taskigt mot barnen.  De önskar mer ”lag och ordning” genom ökade resurser till polis och militär samt mer diciplin i skolan. De framför en mer progressiv välfärdspolitik än sossarna men en nästinpå nyliberal skatte(sänknings)politik. Hur detta ska gå ihop är dock oklart (det skulle vara intressant att se deras skuggbudget), kanske tror SD att en mer restriktiv invandring på något magiskt vis skulle innebära en finansiering av de reformer och investeringar som de önskar. Men inte ens med SDs förvrängda siffror avseende invandringens kostnader (som aldrig innefattar vinsterna för samhället) kan väl genom restriktioner täcka upp för alla de förslag, investeringar och skattesänkningar som de föreslår? Det går helt enkelt inte ihop.

Ser man på hur SD har agerat hittills så kan en dock gissa sig till att de förmodligen är deras investerings och välfärdspolitik som kommer att få stryka på foten till förmån för fler skattesänkningar och utförsäljningar med tanke på att SD i 9 fall av 10 röstar som Alliansen. En skulle med andra ord lugnt kunna konstatera att deras slagord ”förändring på riktigt” inte speglar verkligheten. De vill inte ha någon större förändring från den politik som förts de senaste 8 åren, med undantag ifrån minskad invandring och en del konservativa idéer om abort, HBTQ samt jämställdhet.

Rätten till ett värdigt liv.

Äldreomsorg har inte varit ett prioriterat politiskt område i min värld fram tills nyligen. Kanske för att jag fortfarande är relativt ung och varken har föräldrar eller morföräldrar som än så länge kommit i kontakt med den ofta så kritiserade omsorgen för äldre. Men så började jag själv arbeta som biståndsbedömare för äldre inom den offentliga sektorn. En av de minst populära yrkena för socionomer (näst efter ekonomiskt bistånd). Jag skulle kunna skriva om vinster i välfärden och hur dessa leder till krav på ökad effektivitet (istället för större omsorg) men det vore lite att hyckla. Alla som har haft kontakt med äldrevården, oavsett som vårdtagare eller som anhörig vet att bristerna sträcker sig vidare än till de privata riskkapitalbolagen som håvar in skattepengar vilka borde gått till de som ska få omsorg. Missförstå mig inte, jag är helt emot vinstuttag i välfärden, men problemen inom vården finns även i den offentliga verksamheten. Inte för att offentlig verksamhet i sig behöver innebära låg standard, men ja, det är så det ser ut i dagsläget.

Jag tycker ofta om mitt jobb, jag får sitta på ett kontor och skriva utredningar på min dator. Har möjlighet att planera min egen tid, får ha samtal med människor som för det mesta är ganska trevliga och gör mitt bästa för att hjälpa dem i den mån jag kan. Men jag målas då och då ut som den elaka soc-kärringen, blir förminskad för min ålder, får höra både det ena och det andra om min förmåga att sköta mitt jobb . Det är nog inget en kommer ifrån som socialarbetare, även om jag också får mycket uppskattning från många så tar det såklart hårt varje gång, jag är trotts allt en människa med känslor som försöker balansera mina egna personliga värderingar med de politiska bestämmelser som ligger till grund för mitt yrke. Som tjänsteman i den offentliga sektorn har jag tydliga restriktioner för vad jag kan och inte kan göra. Jag skulle såklart vilja att jag kunde vara mer frikostig och ge de ansökande inte bara den yttersta hjälp de behöver utan även med marginal för att också kunna leva ett värdigt liv. Men många gånger skulle ett sådant beslut innebära tjänstefel, och i förlängningen, att jag förlorar mitt jobb.

Jag tycker såklart många gånger att det är för jävligt hur vi förväntas arbeta. Med nedbantade standardtider för service och personlig omsorg, stressade hemtjänstarbetare som måste springa från vårdtagare till vårdtagare samt krav på att vara så pass dålig att stora hemtjänstinsatser inte längre räcker till innan en kan få plats på ett äldreboende (undantag för om du har råd att bekosta det själv), vilket ofta innebär att stora problem i hemmet först måste uppstå innan de äldre kan få trygghet på en plats med personal dygnet runt.

Och då försöker jag ändå vara frikostig utifrån de ramar som finns.

Det gör mig ledsen att inte kunna bidra med mer, att inte kunna säga ”klart du kan få hjälp med detta!” oftare. Och jag kan känna att det är en sund reaktion från de anhöriga (för det är oftast de som är mest pådrivande) att ifrågasätta systemet och hur de äldre vars behov inte anses tillräckligt stort kan hamna mellan stolarna. Jag är ofta noga med att påpeka hur det handlar om politiska beslut uppifrån samt uppmana de argaste anhöriga till att engagera sig politiskt för att få till en förändring. Men det brukar sällan kommenteras, det är alltid budbäraren som blir skjuten först.

Så vilka är då oftast dessa människor som med emfas påpekar att ”Här har min mamma betalat skatt och skött sig i hela sitt liv, aldrig varit en belastning för samhället, har hon då inte RÄTT att få komma till ett boende om hon vill det?”. En skulle kunna tro att det är vurmare för det gamla svenska välfärdssystemet som så under lång tid har monterats ner, personer som alltid stått upp för ett bättre offentligt trygghetssystem för alla medborgare, som gladeligen betalar mer i skatt för att få möjlighet till en stor och bra offentlig sektor. Men nej. Och jag må vara något fördomsfull, men enligt min erfarenhet är de mest arga och upprörda människor personer som bor i stora villor i ”fina” områden och, förmodligen, röstar blått. Damer med smakfullt upplagd sminkning, rosa piké och pärlörhängen (för av någon anledning är det nästan bara kvinnorna som tar ansvaret för sina gamla mammor, pappor eller svärföräldrar i de bättre bemedlade områdena). När jag träffat människor från höghusområdet en bit därifrån är chansen för ett vänligt bemötande och tacksamhet för det lilla betydligt vanligare. Inte för att tacksamhet för det lilla är något som behöver vara bra, givetvis är det sunt att ifrågasätta. Men en kan ju tycka att personer som förmodligen (mina fördomar här) röstar blått inte är de som har störst rätt att bli förbannade när de möts av resultatet av skattesänkningspolitiken och New Public Management.

Jag önskar verkligen att vi kunde få en värdigare äldrevård. För mina vårdtagare, och för alla oss andra som någon dag blir äldres skull. Och jag önskar därför också att människor från alla samhällsklasser tittar upp ifrån sin bubbla och funderar på vilken politik de väljer att rösta in år efter år, innan de står där och undrar varför i helvete inte systemet fungerar bättre för deras gamla och sjuka anhöriga.