Månadsarkiv: april 2017

Materialismen är inte mekanisk

Följande text var tänkt att bli publicerad på ett annat ställe redan i december 2016. Men då så aldrig blev fallet lägger jag istället upp det här. 

Den 13/12 skrev Linn Spross i ETC om klass, identitetspolitik och moral. Hon kritiserar den Marxistiska och materiella vänsterns analys om att Trump vann eftersom ”vänstern inte lyckades kanalisera missnöjet ” och kallar det allt för mekaniskt. Men att vänstern inte lyckats kanalisera missnöjet är inte en mekanisk förklaring, det pekar faktiskt på det viktiga i att ha en analys som kanaliserar vilket lägger vikt vid de idéer man framför. Spross skriver även om Historikern E P Thompson som hon menar skulle ha ansett att upplopp och uppror främst grundade sig i en inre moral om ett bättre samhälle.

Påståendet att upplopp först och främst utgår ifrån moral faller på sin egen orimlighet. För vem skulle starta uppror under goda och gynnsamma förhållanden? Vem skulle gå ut på gatan och kräva bröd om behovet av bröd var tillgodosett? På det sättet är det materiella grundläggande.

Få säger moral och ideologi inte spelar någon roll, varje tänkande Marxist erkänner att basen (det ekonomiska) och överbyggnaden (värderingar och moral) förhåller sig dialektiskt, det vill säga med en ömsesidig påverkan av varandra. Men Spross gör här samma misstag som hon anklagar andra för men tvärtom, hon lägger en allt för stor vikt vid just moral som förändrande kraft och avvisar materiella förklaringar som allt för mekaniska. Problemet är även att hon helt missförstår den materiella vänsterns analys. Det handlar inte om att moral och värderingar inte spelar någon roll. Det handlar om att fokuset inte främst kan ligga där, att sitta på sina höga hästar och kritisera människors moral om man samtidigt ignorerar materiella förhållanden.

En av de absolut värsta samhällsgrupper jag vet är den självgoda medelklassen. De som tror att ”värdegrundsarbete” kommer lösa de flesta problem. Som tycker att alla borde handla ekologiskt, som klär barnen i Polarn o pyret och skickar dem på föräldrakooperativa förskolan med särskild inriktning.

Den självgoda medelklassen är på vissa sätt värre än de som röstar på Trump och SD. För om de nu har en så hög moral som de påstår så borde de faktiskt veta bättre. De har gått på universitetet och talar fint om privilegier men ser inte sina egna, förstår inte sitt egna kulturella kapital eller att deras fina utbildning och ”goda moral” har en socioekonomisk bakgrund. De säger att vi måste förstå att alla människor inte har samma förutsättningar men skrattar hånfullt när politiska motståndare stavar dåligt. De tycker att världen hade varit en så mycket bättre plats om alla bara var som dem, gjorde som dem och tänkte som dem. Men deras position är starkt kopplad till just klassbakgrund. De säger sig ha hjärtat till vänster men deras ideologiska grund är den liberala om idéernas bärande betydelse för samhällsutvecklingen. De ser inte problemen med arbetslöshet, utanförskap och dåliga villkor för de upplever dem inte själva.

Kritiken av fokuset på moral inom vänstern handlar också om det, att det ofta leder till en nedlåtande och självgod attityd när klassanalysen saknas. När vi säger ”vi måste prata mer om klass och mindre om god moral” så handlar det inte om att värderingar inte påverkar eller spelar någon roll. Genom alla tider så har människor som från början inte varit politiskt intresserade radikaliserats och börjat ta ställning när det väl gäller. När levnadsstandarden sänkts och socioekonomiska problem ökat i samhället. De har ibland gått till vänster och ibland till höger, det reaktionära och konservativa. När vänstern inte varit närvarande, eller när vänstern finns men bara inkluderar och tilltalar den medvetna akademiska medelklassen med ”rätt moral” så har de gått åt höger. Det är därför människor nu säger ”Sluta fokusera på människors moral! Börja prata mer om klass och materiella livsvillkors påverkan!”. För moralismen slår ofta som hårdast mot arbetarklassen, de utan högskolepoäng, de som inte har rätt språk och rätt socialt kapital. Som inte läst Foucault eller Butler. Det är inte att ha en mekanisk syn på samhället, tvärtom pekar vi på att erbjuda människor en annan ideologisk förklaring till samhällsproblemen än den annars växande rasistiska och sexistiska. På det dialektiska förhållandet mellan materiella faktorer och idéer. Istället för att peka ut folk som moraliskt förkastade vill vi ha dem med på tåget, bekräfta deras oro som legitim men lägga om fokuset till den politiska och ekonomiska makten istället för att göra syndabockar av andra utsatta grupper. Att förklara människors röster på konservativa och reaktionära partier enbart med att de har fel moral ger inga lösningar eller svar på hur vi når förändring, hur vi når dem och får dem att lyssna. Det är att gotta sig i sin egen förmåga till ”rätt värderingar”.