Ska vi prata solidaritet så måste vi prata ekonomi. Om flyktingmotagande.

Minns ni när det var vi i vänstern som var dystopikerna. Som upprepade att vi inte kunde fortsätta som vi gör. Och högern som i sin tur var de positiva som menade att allt var bra och inget behövde ändras. Bara lite mer av den rådande politiken och allt skulle lösa sig. Nu ser läget annorlunda ut. Vänstern griper efter varje halmstrå av positiv bild av hur mycket samhället är kapabelt att hantera, hur allt är lungt och bra och inga orosmoln ses på himlen annat än ökad rasism och människor som inte får asyl, vi delar Hans Rosling (som är rätt höger, vilket säger en del) för att han bekräftar hur allt bara blir bättre medan högern ropar ”Stopp stopp, det går inte! Vi har hamnat i en kris!”.

Jag vill helst undvika att beskriva höger-vänster som något annat än klassintressen. Allt annat, exempelvis antirasism (som också givetvis är väldigt viktigt) går att aplicera såväl som avsäga sig oavsett politisk färg (med undantag för brunt).

Men nu har det inte blivit bättre än att i princip hela den mörkblåa högern har avsagt sig antirasism och lämnat den till vänstern samt en och annan socialliberal. Därav kommer jag delvis använda ”vänstern” som synonym till den antirasistiska rörelsen.

Jag känner det lite som att få, oavsett sida, kommer med en djupare analys av läget. Diskussionen ligger istället på frågan ”har vi råd att ta emot fler?” där svaret är ja eller nej. Sen är det stopp. Vänstern kan säga saker som ”kan vi inte prata om medmänsklighet utan att prata om ekonomi?” för tydligen är det vänster i dagsläget att inte vilja prata om pengar. Jag skulle kunna skriva massvis om det senare och hur puckat det är. Men det skulle kunna bli ett helt eget inlägg. Så jag nöjer mig med följande: Har ni hört talas om ”Karl Marx”? Kapitalet? Oavsett vad vi tycker om saken så styr ekonomin samhället och vill vi inte prata om det så lämnar vi det i borgarnas händer.

Men även när vi pratar om ”invandringens kostnader” så gör vi det som om detta var något som magiskt uppstod och betalades så fort människor steg i land varefter vi kunde välja att låta pengarna sippra ut helt av sig själva eller stänga gränserna. Nå, detta är såklart helt felaktigt.

Något som det dock sällan pratas om är HUR dessa pengar bör spenderas. Pengarna försvinner inte bara iväg utan spenderas inom olika områden efter politikernas vilja och prioritering. Och, om vi ska argumentera för att hjälpa flyktingar (vilket vi självklart ska) så MÅSTE vi argumentera för hur vi vill finansiera och hur vi vill spendera. Då måste vi prata ekonomi.

Okej. Så vad bör vi då prata om? Ska vi ha ett vettigt flyktingmotagande som inte (i ännu större utsträckning än idag) skickar in flyktingar i fattigdom, stigmatisering och segregation från första början så måste vi ha en plan för detta.

Alla typer av förändringar och reformer behöver inte kosta särskilt mycket, men vissa kommer att kosta.

Exempel på sådant som måste göras är att det måste finnas bostäder till alla de som kommer hit. Både tillfälliga och permanenta. Möjlighet att studera och läsa upp tidigare studier så att de matchar den svenska arbetsmarknaden. Arbetsmöjligheter samt administrativa funktioner som ser till att människor får den hjälp de behöver och hamnar på rätt ställe, en socialtjänst som kan ge stöd och hjälp och sist men inte minst en välfärd med ett skyddsnät för de som av olika skäl faller mellan stolarna.

Vissa av dessa insatser kommer vara riktade, men som socialist så anser jag att flera generella och allmänna insatser måste sättas in (givetvis borde detta gjorts oavsett.. men nu är vi där vi är).

Vi pratar gärna om att en bra välfärd inte måste stå mot ett bra flyktingmotagande. Men vi måste också visa på detta och komma med förslag. För fler billiga bostäder och en bättre välfärd gynnar alla låg och medelinkomsttagare men stärker även särskilt utsatta grupper utan att ställa dem mot varandra. Vissa argumenterar som att ”vi” redan bostadda svenskar måste stå tillbaka för solidaritet mot nykommna. Men det resonemanget kommer bara missgynna den senare gruppen i längden och leda till ökad rasism.

En annan fråga är såklart varifrån pengarna ska komma ifrån. Som vänster känns det ju självklart att pengarna bör komma från de rikaste procenten. Vi pratar ofta om att Sverige aldrig varit rikare men går mer sällan hela vägen i den frågan och tar upp vilka det är som blivit rikare. Sverige är ett av det länder där klassklyftorna ökar som mest vilket innebär att de rikare blir rikare medan de fattigare inte i närheten har fått samma lyft i standard. Ett arbete mot strukturell rasism med utanförskap och segregation som följd måste gå hand i hand med kampen för utjämnande av klasskillnader i allmänhet. Dels för att inte ställa fattiga mot fattiga och dels för att de mest utsatta grupperna vilket nykommna flyktingar kan räknas till, rent materiellt gynnas av det, vilket är av största vikt för att krossa strukturell rasism. Men också självklart för att det sådär i allmänhet är en bra grej att göra.

Därav blir jag rätt irriterad när människor jämför flyktingmotagandets kostnader med exempelvis julhandeln. I bästa fall ger det ingen som helst anvisning avseende var pengar ska komma från (vilket ärligt talat blir rätt meningslöst) och i värsta fall ger det intrycket att pengarna bör komma från någon slags välgörenhet och/eller från det vi lägger på konsumtion. Det ger ett rätt sunkigt intryck i min mening då samhällen som förlitar sig på välgörenhet oftast är väldigt ojämställda samt att den absolut största andelen konsumtion kommer från låg och medelinkomsttagare. Fokus läggs alltså på helt fel grupp som anses giriga för att de vill köpa lite klappar till sina barn (och missförstå mig inte, jag är inget stort fan av julkommersen men..) detta ställer än en gång människor som kanske inte har det allra bäst i samhället mot utsatta människor och i längden kommer det snarast missgynna de som kommer hit.

I slutändan. Vi måste prata pengar och ekonomi om vi vill prata om solidaritet. Inte på rasisternas och högerfolkets planhalva utan på vår egen.

Annonser

One thought on “Ska vi prata solidaritet så måste vi prata ekonomi. Om flyktingmotagande.

  1. L skriver:

    Mycket bra skrivet, kamrat!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: