Om integration.

Jag hamnade nyss i en diskussion på twitter om ordet integration. Och som vanligt när högern och rasisterna tar ett ord och ändrar betydelsen så svarar vänstern med att förkasta ordet och allt vad det kan innebära.

Högern har gjort ordet till något som individen har som ansvar att göra. Dvs ”integrera sig själv”. Rasisterna använder det ofta som en synonym till assimilering, dvs att tvinga utländskt födda att ta avstånd från sin kultur och anamma det ”svenska”. Jag kollade upp vad som stod på Wikipedia:

”I svensk politik och debatt används ordet [integration] ofta för att beteckna den process där invandrare får medborgarskap, etablerar sig i det svenska samhället, och där det svenska samhället anpassas efter den förändring i befolkningssammansättningen som invandringen innebär [min kurvisering]. Begreppet står i kontrast till assimilering som innebär en process mot fullständig anpassning till majoritetens kultur.”

Integration handlar alltså inte om att assimileras eller något som individen förväntas göra för att få lov att stanna. För mig handlar det om insatser samhället gör för att nyanlända ska kunna etablera sig och inte hamna i utanförskap. Det går hand i hand med såväl klass som med (anti)rasism.

I ett samhälle som inte arbetar för ökad integration så kommer följande hända: Stora klassklyftor i kombination med strukturell rasism kommer förpassa invandrande och inte minst flyktingar till utanförskap och klassamhällets bottenskikt. Detta kommer att leda till fattigdom våldsamhet utanförskap och ännu mer rasism när rasifierade kroppar kopplas ihop med det ovan nämnda.

För att förhindra detta MÅSTE vi minska klassklyftor, minska bostadssegregationen och öka möjlighet till jobb för att skapa ett inkluderande samhälle.

Det räcker inte med utbildning i antirasism om vi inte skapar de materiella förutsättningarna för att bryta utanförskapet. Visst, vi skulle kunna komma på ett nytt ord för integration men personligen är jag mer för att ta det tillbaka. Risken att helt förkasta begreppet är att själva viljan att skapa de materiella förutsättningarna försvinner i en idealistisk diskurs om hur alla bara måste bli snälla och solidariska för att inkludera människor och bjuda in dem till samtal etc istället för att faktiskt komma med konkreta materiella lösningar som på så vis också påverkar människors inställningar. Det kanske upplevs som cyniskt att inte lägga sin tilltro till människors goda vilja, men det är något som jag tror kommer fungera till skillnad ifrån den idealistiska ”ta debatten” eller utbilda bort exkluderingen.

Det är min syn på saken och om någon ser det på ett annat sätt så får ni gärna kommentera här under!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: