Marxistisk feminism. Min vecka på kvinnohat del:1

Jag fick iden om att jag skulle lägga upp min vecka på instagramkontot @kvinnohat för att få allt lättillgängligt och samlat på ett ställe. Jag har valt att redigera texterna på så vis att jag ändrat vissa stavfel och grammatiska fel jag hittade, lagt texterna i en annan ordning för att göra det mer pedagogiskt, ändrat sådant som är oklart och lagt till sådant som jag missade i orginaltexten samt gjort förändringar för att få texten att bli mer flytande.
Jag har även valt att dela upp det i två delar.

Under veckan fick jag kritik av vissa för att skriva ”för akademiskt” medan många andra tyckte att det var ”väldigt pedagogiskt”, därför vill jag påtala att detta är en text för de som redan kan grunderna i feminism men som inte är så insatta i marxism. Alla texter kan inte vara för alla. Vissa kommer tycka att det låter krångligt medan andra kommer att rycka på axlarna och tänka ”det där var ju inget nytt”. Så är det alltid. 

Håll till godo!

Hej. Jag heter Alma Lo och twittrar på @OskrivetBlad samt bloggar sporadiskt på ettoskrivetblad.wordpress.com.

Min tanke bakom den här veckan är att skriva om socialistisk/marxistisk feminism och vad det innebär när det kommer till förklaring av patriarkat, makt, lösningar samt en del kritik av individualistiskt fokus som jag upplever i dagens debattklimat. Jag tänkte att det inte skulle bli allt för mycket kritik mot den postmoderna feminismen men det kommer nog vara svårt att låta bli. Jag hoppas att vi ändå kommer kunna hålla en trevlig ton.

marxist-feminist-dialectic

Vad är Marxistisk Feminism?
När jag beskriver mig själv som marxistisk feminist så brukar människor ofta misstolka begreppet, antingen som att det enbart innebär marxist + feminist, eller att det skulle handla om någon slags åsikt om att ”jämställdhet mellan könen uppnås automatiskt efter att klassamhället försvunnit varför vi enbart bör fokusera på klassfrågan” (en beskrivning som jag även hört användas i böcker om olika feminismen). Detta är alltså inte vad jag menar. Istället handlar det främst om att förtryck har en materiell grund. Marx menade på att förtrycket av arbetarklassen beror på att borgarklassen sitter på ägandet av samhällsresurser. Dvs konkret makt i form av ägande (materia = materialism). Till skillnad ifrån att t.ex. anse att förtrycket grundar sig i ideologi eller arbetarfientliga normer.
Jag tror att ni förstår var jag vill komma med det här. För översatt till den feministiska frågan så går det att göra en liknande analys. Många menar på att sexismen beror på kvinnofientliga strukturer och könsnormer, vilket visserligen stämmer till viss del. Skillnaden är att jag som marxistisk feminist anser att inga ideologier eller normer uppstår och upprätthålls i ett vakuum utan att de har en materiell grund som bygger på ekonomiska förutsättningar samt kontroll över resurser och produktionsmedel (så som fabriker och annat som producerar varor). Män har genom tiderna suttit på den ekonomiska och materiella makten medan kvinnor har varit beroende av män för sin överlevnad då det under en lång tid varit en kvinnas far eller make som bestämmer hennes materiella förutsättningar vilket hon inte lagligt hade möjligheterna att besluta om då mannen inte bara ansågs äga alla delar av hushållet utan även ägde kvinnan.

Förtryck grundar sig alltså på ägande och ekonomisk/materiell makt. Därefter uppstår normer och strukturer som en reaktion på hur ägandet är uppdelat.
Bas och överbyggnad. Feminism.Den marxistiska materialistiska förståelsen av hur samhället förändras över tid kan förklaras utifrån begreppen bas och överbyggnad. I dess ursprungliga form utgick begreppen ifrån maktförhållandena mellan arbetarklassen och ägandeklassen där basen byggde på vilken plats människor har i produktionen samt vilka som ägde produktionsmedlen medan överbyggnaden syftade på lagar och ideologier med mera som formades efter basens struktur. Analysen innebär att när basen flyttar på sig så flyttas också överbyggnaden. Överbyggnaden däremot kan i viss mån snabba på eller sakta ner basens förflyttning men den kan inte i sig förändra basen i grunden.
För att ta ett exempel: Klassförtryck kan inte avskaffas genom förändrade lagar eller normarbete utan enbart genom att avskaffa klassamhället och tilldela arbetarna/folket gemensamt ägande av produktionen.

På liknande sätt så kan vi med samma slags analys inte avskaffa patriarkatet enkom genom normarbete, individuella val eller genom jämställda lagar utan att ägandet, vilket ligger till grund för maktförhållandena, också fördelas lika mellan kön.
Kvinnor i dag tjänar inte bara fortfarande mindre än män inom alla klasser utan är även mycket underrepresenterade bland styrelser i storföretag. Att hemmafruar procentuellt sätt är vanligare inom överklassen säger en del om hur ägandet av produktion fortfarande är väldigt manligt kodad. Men även inom de lägre klasserna har män generellt sätt en högre lön vilket bland annat gör att kvinnor lätt hamnar i en beroendeställning till sin partner och därmed ges mindre makt individuellt såväl som strukturellt.

2013-rey-ty-philosophy-of-freire-ontology-epistemology-logic-ethics-ideology-15-638

Materialismens motsats kallas idealism.

Lite förenklat skulle man kunna säga att om materialism går ut på att det är det materiella, basen det vill säga ägandet och fördelning av resurser etc som styr resten av samhället så som normer, lagar och värderingar så är idealism det omvända. Att det är våra normer, lagar och åsikter som skapar samhället.
I det nutida samhället så är Idealismen starkt ingrott i vår föreställningsvärld inom såväl högern som vänstern. Det är därför som vi ofta hör påståenden om att vi ”måste ta debatten”, föreställningar om att normkritik är det enda som kan lösa jämställdheten eller att lägga stor vikt vid utbildning som ett sätt att mota bort fascistiska värderingar eller dagens feminisms stora vikt vid språk och förändrande av det samma.
Idealismen är farlig på det sättet att den inte inte gör anspråk på att förändra samhället i grunden, eller åtminstånde kommer den aldrig lyckas med det. På så vis är idealismen väldigt liberal. Vi ska diskutera istället för att påverka politiken. Vi ska övertala människor att vara snälla istället för att kräva vår del av kakan. Att fokusera på normer och ideal ska påverka fördelningen istället för tvärtom.
Men ingen kamp har lyckats genom att övertala folk till att vara snälla och dela med sig.

Ett exempel på materiellt skapande av normer:
Som jag tidigare skrev så har kvinnor under långa perioder varit ekonomiskt och materiellt beroende av män. Eftersom kvinnors status och levnadsvillkor berott på vilken man som ägt henne (först hennes far och senare hennes make) så har det varit oerhört viktigt för en kvinna att ”bli gift” med rätt man för att på så vis säkra sin framtid och försörjning. En man var dock inte beroende av en kvinna på samma sätt som kvinnor var av män. Han ägde sin egen status och försörjning. Det enda som kvinnor hade att förhandla med var sin sexualitet och reproduktion. En man gifte sig med en kvinna för att få tillgång till sex och för att få en manlig arvinge som senare kunde ärva hans kapital.

Kvinnors viktigaste kapital på äktenskapsmarknaden var på så vis deras utseende och ett löfte om sexuell tillgänglighet mot ekonomisk trygghet. Av den anledningen blev det också viktigt för kvinnan att hålla på sig och inte ha sex innan äktenskapet. Inte enbart för att en ogift (dvs oförsörjd) kvinna med barn levde ett tufft liv utan även för att männen skulle bli tvungna att gifta sig för att få tillgång till kvinnans kropp.

Så här var det i alla fall för de på den övre delen av klasskalan. Arbetarklassens kvinnor har alltid arbetat och männen hade inte mycket till arv. Men att hitta en man för att täcka sin försörjning var även viktigt bland arbetarklassens kvinnor då kvinnolönerna ofta var låga och att vara ogift som fattig var knappast bättre än som rik.

Fortfarande finns det en större press på kvinnor att vårda sitt utseende samt ”hålla på sig”, även om dessa normer har luckrats upp avsevärt i takt med kvinnors ökade materiella och ekonomiska makt samt möjlighet till självförsörjning.

Detta är ett tydligt exempel på hur det materiella påverkar normerna och varför vi måste förändra de materiella strukturerna för att påverka könsnormer.

 

löner, kvinnor män

Bilden är från ”Jämställdhetsbarometen” som går att ladda ner gratis på LOs sida. Den visar på hur en heltidslön skiljer sig åt mellan män och kvinnor i arbetaryrken samt inom tjänstemannayrken. Som ni ser påverkar såväl klass som kön när det kommer till lön. I publikationen finns fler exempel på hur arbetarkvinnor är de som har sämst möjlighet att påverka sina arbetsuppgifter, upplever mer stress på arbetsplatsen, och oftast upplever arbetet som psykiskt såväl som fysiskt påfrestande.
Främsta orsaken till detta är självklart att arbetarkvinnor ofta arbetar inom vård och omsorgsyrken vilka är såväl lågavlönade som tunga och stressiga då det ofta är där som försämringar sker först när politikerna vill skära ner. Genuspedagogik i all ära, men vi måste prata om hur vi förbättrar för de kvinnor som är vuxna idag och befinner sig längst ner på klasskalan. Deras problem beror inte på normer utan på de materiella förutsättningar som utgör basen för könsmaktsordningen.

 

CLQx1GpVEAACj3F

Jag fick en kommentar angående om inte genuspedagogik är bra för att få kvinnor att välja andra yrken än lågbetalda. Jag vill bemöta detta eftersom det är en vanlig åsikt.
För det första, detta uttalande förutsätter att viktiga yrken inom vård och omsorg ska fortsätta vara lågavlönade och ha dåliga villkor men att kvinnor ska välja andra yrken för att uppnå jämställdhet. Tanken är alltså att klassamhället ska bestå men ha lika många män som kvinnor i varje social och ekonomisk klass? Som socialist låter det som en rätt (dvs väldigt) dålig idé.

För det andra, genuspedagogik är bra men måste ske parallellt med materiell förändring för att kunna åstadkomma något.
För det tredje, ska vi inte bry oss om de kvinnor som idag arbetar med låglöneyrken? Måste vi vänta tills nästa generation för att ge dessa kvinnor bättre villkor? Ska dessa kvinnor få skylla sig själva för att de ”Valde fel”? Varför är det fel att arbeta inom vården? Det är för samhället oerhört viktiga yrken vi pratar om.
Och sist men inte minst: Om kvinnor ska rata dessa yrken, vem ska arbeta med dem då? Vården skriker efter folk, det behövs inte färre kvinnor utan fler män. Men framförallt så behöver de kvinnor (och män) som arbetar inom kvinnodominerade lågavlönade yrken bättre villkor, och det får de inte genom genuspedagogik.

Så varför mer är det viktigt att ta hänsyn till klassfrågor när vi pratar om feminism? Blir kvinnors situation verkligen bättre av vänsterpolitik i allmänhet?
Sverige är ett av de länder i världen där klassklyftorna ökar som mest. 8 år av allianspolitik och skattesänkningar som främst gynnat de rika har inte gjort saken bättre. Som vi såg på den tidigare grafen hänger inkomst tydligt ihop med kön. Nedskärningar i vården och andra delar av den offentliga sektorn har även det slagit främst mot kvinnor. Inte bara för att offentlig sektor är den största arbetsgivaren för kvinnor vilka snuvats på löneökningar och fått ett stressigare arbete, utan även för att då den offentliga omsorgen utsätts för nedskärningar så är det kvinnor som förväntas ställa upp med att fylla ut det som inte längre täcks av kommunerna. Inte minst gäller detta kvinnor från arbetarklassen som inte har råd med privat finansierade tjänster.

Var fjärde säng på äldreboende har försvunnit sedan början på 00-talet och hemtjänstinsatserna har inte ökat för att fylla ut behovet. Släktingar, dvs i praktiken främst kvinnor, måste ta mer ansvar vilket leder till ökad ojämlikhet när kvinnor hålls tillbaka och tvingas gå ner i tid.
Man kan alltså säga att de ökade klassklyftorna som uppstått av skattesänkningar och nedskärningar har fört över resurser till de rikaste männen på främst de mest lågavlönade kvinnornas bekostnad.

Ingen klasskamp utan kvinnokamp, ingen kvinnokamp utan klasskamp.

Annonser

2 thoughts on “Marxistisk feminism. Min vecka på kvinnohat del:1

  1. Anarkoautism skriver:

    Intressant, och pedagogiskt skrivet. Jag vet inget om marxistisk feminism men håller mer eller mindre med i var du skriver (om jag förstått rätt). Att patriarkalt förtryck, liksom allt annat förtryck, vilar på någon form av materiell grund. Det är grundidén som jag förstår det. Borde vara en självklarhet. Kan för mitt liv inte föreställa mig hur något riktigt förtryck kan existera helt utan att det finns någon sorts materiell grund för det. Sen vet jag inte om klassanalysen kan överföras rakt av, men det vet jag inte heller om den marxistiska feminismen för (för den delen vet jag inte exakt vad marxistisk klassanalys innebär, så jag har en del kunskapsluckor). Hur som helst, jag ser fram emot att läsa mer av detta. Du förklarar bra och pedagogiskt tycker jag, så jag lär mig något.

  2. […] Jag fick iden om att jag skulle lägga upp min vecka på instagramkontot @kvinnohat för att få allt lättillgängligt och samlat på ett ställe. Jag har valt att redigera texterna på så vis att jag ändrat vissa stavfel och grammatiska fel jag hittade, lagt texterna i en annan ordning för att göra det mer pedagogiskt, ändrat sådant som är oklart och lagt till sådant som jag missade i orginaltexten samt gjort förändringar för att få texten att bli mer flytande. Jag har även valt att dela upp det i två delar. Del 1 hittar du här. […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: