Kan den politiska debatten börja handla om hur vi skapar ett bättre samhälle?

När moderaterna kom till makten med Alliansen så gjorde de det på ett mycket smart och utstuderat sätt. De valde bort att kampanja sina hjärtefrågor dvs sänkt skatt eftersom det inte är en fråga som intresserade så många utöver deras egna kärnväljare. De använde istället andra frågor som de visste att många sympatiserade med så som hur människor blivit ”bidragsberoende” av det enligt dem allt för slappa systemet för ekonomiskt bistånd. De valde att tala om ”utanförskap” och med det syfta på alla de som av olika anledningar inte hade något arbete, ett utanförskap som skulle lösas genom att tvinga ut arbetslösa och sjukskrivna  i en arbetsmarknad med hård konkurrens. De ändrade sitt språk för att tilltala fler än överklassen och de tog över problemformuleringsprivilegiet genom att starkt gå ut i media med de frågor vilka de gick till val på. På så sätt lyckades de styra debatten så att alla andra tillslut var tvungna att diskutera deras frågor. Genom att debatten utgick ifrån deras frågor så kunde vänstern inte göra annat än att argumentera emot dem. Detta var och är ett problem.

Men ska vi inte bemöta våra motståndares argument?
Jo, det ska vi göra men det räcker inte. Jag tänkte här förenklat förklara begreppet problemformuleringsprivilegiet.

Problemformuleringsprivilegiet handlar precis som namnet antyder att du har privilegiet att bestämma problemformuleringen. Du bestämmer vad diskussionen ska handla om, sen kanske inte alla håller med dig men de tvingas ändå diskutera din fråga.
Exempel: Person A anser att landet X tar in för mycket invandrare. Person B anser att så inte är fallet. På bästa sändningstid så får person A och B mötas i en debatt. Frågeställningen är ”Hur mycket invandrare tål X?”. Person B har övat och läst på inför debatten, hen har letat upp relevant fakta och statistik och är både påläst och mediatränad. Men person A har något som person B inte har, nämligen just problemformuleringsprivilegiet. Problemformuleringen utgår ifrån hens världsbild och ifrån hens uppfattning om vad som är problemet och vad som är lösningen. Person B kan sitta på hur mycket relevant fakta som helst, men vad publiken kommer att uppfatta efter att debatten är över är hur person A hade en förklaring på problemen i samhället och en tydlig lösning medan person B inte kom med några förklaringar eller lösningar utan bara argumenterade mot person A. Vem tror ni kommer att ge bäst intryck på de oinsatta?

För människor är ofta benägna att ge tilltro till någon som kommer med idéer och och lösningar på problem än någon som bara argumenterar emot idéer men inte kommer med några egna lösningar. Vad vi till vänster måste göra är att ta tillbaka problemformuleringsprivilegiet och inte låta de som förtjänar det minst ta beslag på det bara för att vi är så ivriga att slå hål på deras argument. Därför tror jag att det är oerhört viktigt att vi kommer med visioner och idéer för hur vi vill skapa ett bättre samhälle. Hur vi skapar ett mer solidariskt, jämställt och öppensinnat samhälle. Så att samhällsdebatten kan styras in på sådana banor istället för att om och om igen diskutera samma idiotiska fråga, det ger nämligen bara mer uppmärksamhet åt just den frågan.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: