Veckans tema: När kommer den feministiska backlashen?

Jag och bloggaren Amra har bestämt oss för att varje vecka båda skriva om ett gemensamt ämne på våra respektive bloggar. Idag är ämnet ”Feministisk backlash”. Det kanske låter cyniskt för vissa, men jag är (tyvärr) övertygad om att frågan om backlash inte är en fråga om den kommer utan när.

På 80-talet kom den feministiska backlashen i samband med backlashen för 70-talets vänstervåg. 80-talets hyperkapitalism med slagord så som ”satsa på dig själv” slog ut 70-talets kvinnokamp för ekonomisk rättvisa och sex timmars arbetsdag. Från att kvinnor börjat komma ut på arbetsmarknaden, klä sig i byxor, kräva sexuell frihet med mera och därmed också luckra upp könsrollerna så pass att de mer radikala feministerna börjat ifrågasätta ifall vi verkligen var så olika. Men nu så skulle ”skillnaderna mellan könen” hyllas och tillvaratas. Visst kunde kvinnor jobba och satsa på karriären. Men de skulle gärna vara feminina när de gjorde det.

På 90-talet slog en feministisk våg till igen i samband med bland annat Nina Björks ”Under det rosa täcket” och antologin ”Fittstim”. När backlashen kom så var det i samband med amerikanska krig och (i Sverige) den antifeministiska dokumentären könskriget.  En lång tid framöver så såg det mörkt ut för feminismen men runt 2008 lyckades den sakta börja återhämta sig, mycket tack vare internetfeminismen och, därefter, Fi,s framgångar. Vi tycks nu stå på en slags kulmen av den nutida feministiska vågen, feminism är inte längre något som folk känner att de måste ta avstånd ifrån och feminismen har vunnit en hel del framgångar i det politiska klimatet. Frågan är om vi nu har nått peaken av den nutida feministvågen, om backlashen står för dörren och vad den i så fall kommer att utlösas av. Min gissning är att den allt ökade politiska polariseringen mellan kulturradikala och kulturkonservativa kommer att vara det som sänker den våg som spirat. Jag har skrivit om polariseringen tidigare. Det som kommer att hända, tror jag, är att den kulturradikala rörelsen kommer att radikaliseras på ett sätt som gör att de som ej är en del av den inte kommer hänga med i diskursen över huvud taget samtidigt som den radikaliserade klicken sluter sig samman och inte samtalar med andra än de egna. Det håller redan på att ske, men än så länge är det främst de konservativa rörelserna, som SD och KD, samt en väldigt liten grupp aktiva antifeminister, som motarbetar den feministiska rörelsen som helhet. Men när människor som inte är en del av den feministiska kampen eller motkampen rör sig mot feministiska rum och möts av spott och spe från en del av de aktiva för att de inte är tillräckligt insatta, använder ord och uttryck fel eller uttalar sig okunnigt så kommer de inte bara snabbt att lämna rörelsen utan det kan även vara starten på en motreaktion mot feminismen som helhet.

Jag pratar här inte om antifeminister som ger sig in i feministiska rum för att bråka och tjafsa eller ”berätta hur det är”. Jag syftar på de som lite försiktigt och nyfiket närmar sig rörelsen, som kanske ställer frågor och möts av ilska och irritation från personer som väntar sig att alla ska veta lika mycket på en gång eller åtminstånde inte uttala sig innan de googlat sig till allt som krävs för att hänga med i debatten.
Jag tror att detta kan vara startskottet för den backlash som väntar oss. En rörelse som fort springer ifrån de utomståendes förståelse samtidigt som reaktionära rörelser drar i repet åt andra hållet. Som politiskt engagerad är det lätt att omgärda oss med våra egna, ta bort personer från våra facebookflöden som tycker annorlunda och därmed skapa en känsla av att de flesta faktiskt tycker som oss. Det kan vara bekvämt men skapar också en okunskap kring hur de flesta människor resonerar vilket kan vara viktigt för att veta vad vi faktiskt kämpar mot.

Annonser

2 thoughts on “Veckans tema: När kommer den feministiska backlashen?

  1. Freja skriver:

    Jag har en förståelse för att många som utsätts för flera former av förtryck inte alltid orkar vara tålmodiga och svara på frågor, men där ser jag att vi som är mer privilegierade har ett stort ansvar. Jag är villig att resonera, svara på frågor, förklara, så länge jag ser att det finns ett intresse, och inte bara är ett sätt att underminera mig och mina feministiska kollegor. Jag är privilegierad, och då kan mitt bidrag i kampen vara att jag är den som svarar, svarar, svarar, så att andra slipper…

    • ettoskrivetblad skriver:

      Det handlar väl mer om att inte vara dirrekt otrevlig mot personer som är okunniga och som är intresserade av att lära sig.

      Tex när någon råkar uttala sig okunnigt och det blir full rage på den personen för att därefter inte vilja förklara varför. Risken är annars att få vågar uttala sig även om de är välvilliga eller bli en del av kampen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: