Vad gör vi nu? Amra och Alma diskuterar kampen.

Jag (Alma) och min kollega i bloggvärlden Amra har pratat en del om feminismens och antirasismens situation i dagens politiska klimat. Hur bör vi tänka och vad ska vi fokusera på. Bara ett kort tag efter våra diskussioner så slog faktumet ner om att det blir nyval i mars nästa år. Att alliansen tillsammans med SD har fällt budgeten och skapat politiskt kaos. Som politiskt aktiv trodde jag tidigare att vi hade fyra år på oss att vända utvecklingen från den allt mer mörkbruna politiska utveckling som pågått under så lång tid.  Amra kontaktade mig i samband med detta och eftersom vi upplever oss ha liknande åsikter i frågan så bestämde vi oss för att föra en dialog om hur den antirasistiska kampen bör föras utifrån ett vänsterperspektiv. Det här är vår diskussion och uppfattning.

Amra:

Regeringen bekräftade igår det många befarat: det blir nyval den 22 Mars 2015. Jag har sedan valet i höst funderat över hur den feministiska och antirasistiska rörelsen kan utvecklas för att bli en mer effektiv motpol mot rasismen och hatet som får ett allt starkare politiskt fäste i landet.
 
Det jag tror är viktigast nu är att hitta gemensamma nämnare för at kunna enas och föra kampen vidare. Det räcker inte enbart med att föra politik inåt, dvs syna oss själva och våran egen position i samhället utan vi måste sluta upp tillsammans och börja föra politik utåt mer. Vi behöver börja prata om strategier inför valet, hur vi ska organisera oss och motivera folk till att bli ännu mer aktiva i kampen. Hur vi ska påverka och locka tillbaka väljarna vi förlorade i valet sist. Jag tror också det är viktigt att vi släpper synen på SD-väljare som dumma och outbildade. Det är ett synsätt med klasshat i grunden och i slutet av dagen så spelar det  faktiskt ingen roll varför någon röstar på SD eller inte. Naiv och oinformerad är inte synonymt med ofarlig och maktlös.  Hur tänker du Alma?
Alma:
Jo, jag håller med. Det verkar ju finnas en hel del antirasister som tycker att det är viktigare att ”syna sin egen rasism” än att föra en kamp mot ett rasistiskt parti som faktiskt har makt att påverka människors liv. Jag känner lite att: Jaa.. alltså du kan syna din egen rasism hur mycket du vill när vi stoppat den här utvecklingen, för den är mer akut.

Men angående att enas i kampen, jag tror att det är jätteviktigt. Vi, inom vänstern som är antirasister måste lägga våra groll åt sidan för att kunna vända den här utvecklingen. Vissa menar att vi ska samarbeta över blockgränserna, men dels så tror jag inte att det är en bra ide då SD har vunnit stort på att få det att framstå som att det är de mot resten. Mot ”sjuklövern”. Dels har högern visat att de inte är intresserade av det och det skulle inte förvåna mig om allianspartierna samarbetade med SD ifall de kunde få majoritet med dem efter ett nyval. Det är en jävligt obehaglig tanke. Men jag känner att, ja detta är en kamp mot såväl extremhöger som ”vanlig” höger. Nu kör vi! Men frågan är hur organiseringen ska gå till. Tyvärr verkar de högerextrema krafterna vara bättre på att mobilisera människor. Strategin är också en svår fråga som många verkar ha olika åsikter om. Vad tror du är en bra strategi i det här?

Amra:

Sist vi pratade så sa du något i stil med – Vi kan inte lägga plåster på ett öppet sår, vi måste stoppa blödningen först. Jag tror det är början på en tankegång till en ny strategi. Jag tror inte heller vi måste försöka ena varje kamp, både antirasism, feminism, transfobi osv är viktiga frågor som förtjänar en egen diskurs, en egen analys. Även om dessa hänger ihop så tror jag det är viktigt att vi inte försöker klämma ihop alla förtryck till något sorts hybrid förtryckar monster som påverkar oss alla på samma sätt. Den sorters politik som förs idag påverkar olika kroppar i samhället olika och det behöver definitivt belysas. Personer med mer utländskt utseende riskerar redan att utsättas för hatbrott och kränkningar i offentliga rum och om vi inte gör något nu så kommer det bara bli värre. Men vad gör vi? Jag tror att vi måste visa hur SDs politik har en negativ inverkan på samhället i stort. Vi behöver lyfta fram vad deras lagförslag egentligen skulle innebära för folket och vilka det är som drabbas av den.

Vi behöver också styra bort diskussionen från att enbart handla om huruvida invandrare är bra för Sverige eller inte. Jag menar inte att vi ska sluta informera om hur vi faktiskt inte har en hotande massinvandring men vi behöver visa vad fattigdom, utanförskap, utsatthet och frustrationen i samhället egentligen beror på. Att invandring inte har något med dessa frågor att göra, att segregationen mellan förort och innerstad exempelvis är ett resultat av klassegregation, utbildning. Jag tror mycket fokus måste läggas på att prata om vad socialt, kulturellt och ekonomiskt kapital innebär exempelvis, Hur det möjliggör eller omöjliggör klassresor i samhället. Framförallt så tror jag att det nu är dags att faktiskt inse att vi som vill kämpa emot ett Sd styrt Sverige har en gemensam värdegrund, ett gemensamt mål och en gemensam framtid vare sig den är ljus eller inte.

Alma:
Jaa, jag skrev en gång en annan liknelse som jag blev väldigt nöjd över, det var något i still med att: ”om vi ser samhället som ett sjunkande skepp och rasismen som vattnet vilket fyller båten så kan SD liknas vid ett hål i skrovet, vi kan lägga allt vårt fokus på att ösa ut vattnet, men så länge vi inte täpper igen hålet så kommer vårt ösande att vara lönlöst, därför måste vi först laga hålet, sen kan vi fokusera på att ösa”.

Att ena varje kamp, nej men vi kan enas i kampen mot en gemensam fiende. Det finns inget som enar bättre än det. Även om vi har olika hjärtefrågor så bör alla som vill och kan kunna enas någorlunda i kampen mot den här utvecklingen. Nu mer än någonsin måste vi klara det. Även om det för många kan vara svårt. Men precis som du skriver så har det här resulterat i hatbrott och det är en utveckling som måste stoppas, läget är akut för så många. Sen tror jag verkligen att du har rätt i att vi måste prata om de problem som finns med fattigdom och utsatthet och vad det verkligen beror på, styra debatten och vad som diskuteras istället för att låta dem styra vad som tas upp i tex SVT-debatt och liknande. Jag har ju skrivit lite om det innan på bloggen. Men hur enas vi, och hur ensas vi om en gemensam strategi? Allt känns så svårt och hopplöst. Speciellt när jag ser människor som har en bra och vettig värdegrund stå och bråka med varandra om hur vi ska använda vissa ord etc samtidigt som SD-trollen verkar kunna enas bättre än vad vi kan. Hur de lyckas nå ut till folk genom vidriga sidor som Avpixlat och liknande, hur de blir experter på att påverka genom sociala medier exempelvis. Det känns så hopplöst ibland.

Amra:

Det känns väldigt hopplöst och framförallt så känns det väldigt farligt. Jag funderar över min egen framtid i Sverige, min familjs, kommer det  vara säkert för oss att vara kvar? Kommer vi få fly en andra gång i livet? För människor vars kropp och utseende inte hotas direkt av politiken kan den här rädslan te sig orimlig men för mig och för så många andra så är den verklig. Jag vill inte leva i ett land där jag ses som andra gradens medborgare. Jag blir också ledsen när jag ser hur människor förkastar varandras stöd och styrka enbart för att dom har olika infallsvinklar på samma problem, eller olika hjärtefrågor när det är nu vi måste hålla ihop.
Men ja, hur? Hur gör vi det här när jag tycker vi känns så otroligt splittrade? Jag kanske är naiv men jag hoppas ändå på att vi kan enas, att vi just nu kan fokusera utåt, fokusera på att påverka folk till att rösta rätt. Att vi tar våra olikheter och lägger dom åt sidan just nu och arbetar för att motverka det här hotet som faktiskt hänger över oss alla. Jag hoppas att dom som drabbas indirekt av den här politiken har vett nog att använda sin plattform, sitt privilegium och sin självklara plats i landet för att påverka och informera andra. Vi har ju olika utgångspunkter, en vit person kan tala med andra vita personer på ett sätt som jag exempelvis inte kan. Jag kommer alltid läsas som invandrare och det jag säger kommer uppfattas som att jag representerar en enskild grupp i samhället. Det universala VS det specifika. Båda behövs i dagens läge.
Jag tror inte vi har alla svaren än och vi är alla oroliga. Det vi däremot kan göra är att stötta varandra, göra feminismen och antirasismen till en säker plats för dom som behöver skyddas och öppen för dom som vill kämpa emot den hatiska politik som fått ett så starkt fäste.
Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: