Vad är egentligen identitetspolitik?

Identitetspolitik är ett begrepp som ofta används i debatten inte minst på sociala medier. Nu har ännu en diskussion blossat upp där just ordet identitetspolitik slängs åt alla håll eller förkastas som begrepp eftersom det framställs i negativa termer och därför anses nedvärderande mot vissas kamper. Det är en diskussion som, lite förenklat kan sägas förs av å ena sidan vänsterpolitiska marxister och å andra sidan så kallade intersektionella feminister/transaktivister/antirasister. Det är bägge  grupper som jag själv är en del av och/eller stödjer.

Men vad är egentligen identitetspolitik? Jag tänker här att inta en så ickedogmatisk inställning till identitetspolitik som det bara går för att kunna förklara vad det egentligen är och dess för och nackdelar. För just dogmatism är en företeelse som jag kan se från båda håll i diskussionen.

Ett vanligt missförstånd kring identitetspolitik är att vissa specifika frågor i sig själva alltid är identitetspolitiska eller aldrig är det. Det brukar också diskuteras kring detta ”identitetspolitik” som att det antingen är något genomgående dåligt eller genomgående bra.

Identitetspolitik:

Varje kamp som kan anses vara en fråga om intressekamp för en specifik grupp i samhället kan vara identitetspolitisk såväl som inte eller både identitetpolitisk och inte på samma gång. Låt oss ta marxismen som exempel. Marx menade att arbetarklassen måste resa sig och göra motstånd mot sina förtryckare, slänga ut ägarna av produktionsmedlen och själv ta över fabriker och jordbruk. Detta är inte identitetspolitiskt eftersom det handlar om direkt politisk kamp med syfte att förändra rådande strukturer. Marx menade även att arbetarklassen måste medvetandegöras om sin klassposition, det vill säga bli klassmedvetna och inse att de har ett gemensamt intresse och att de är förtryckta i den kapitalistiska samhällspyramiden. Detta kan anses vara identitetspolitiskt då det handlar om att medvetandegöra arbetare och skapa en form av arbetaridentitet.

Är det sista då fel och förkastligt? Nej det är det inte. För att du ska kunna göra uppror mot en struktur så måste du vara medveten om din egen roll i den vilket innebär att en identitet skapas. Men vad händer om vi stannar där? Om arbetarna blir medvetna om sin roll i produktionen men inte gör något för att förändra systemet i sig annat att diskutera vad rollen innebär och kräver sin rätt att identifiera sig med sagda roll? Göra arbetarsaker, ha arbetarkläder, äta arbetarmat och dricka arbetarsprit utan att bli dömda för det. Systemet förändras inte. Arbetarna kanske känner sig stärkta i att känna stolthet för sin klass istället för att känna skam och de kanske är en betryggande tanke att veta att situationen är orättvis och att det faktiskt inte måste vara så för all framtid. Men situationen förändras inte.

Vi kan se identitetspolitik samt icke-identitetspolitik i alla kamper. Antirasism kan handla om att stärka identiteten och stoltheten hos rasifierade, men den kan också handla om att kräva politiska instrument för att häva den ekonomiskt strukturella snedfördelningen mellan olika etniska grupper eller för att hindra diskriminering i arbetslivet eller på bostadsmarknaden. Transpolitik kan handla om att diskutera pronomen och skapa en identitet och stolthet som transperson. Det kan också handla om att kräva politiska instrument för att hindra diskriminering eller för att eliminera hatbrott och kräva att transpersoner läggs till i hatbrottslagstiftningen. Feminism kan handla om att kräva rätten att vara normbrytande, att som kvinna vara ”typiskt kvinnlig” utan att skambeläggas eller att diskutera hur saker som anses vara ”kvinnliga” ofta nedvärderas.  Men det kan också handla om att kräva högre lön inom kvinnodominerade yrken, mer resurser till kvinnojourer, sex timmars arbetsdag, samtyckeslag, med mera

Identitetspolitik är inte dåligt per se. Tvärtom är det en oftast naturlig del av de flesta intressekamper som drivs av de personligt drabbade. För vissa kamper kan det vara viktigare än för andra. För gayrörelsen har identitetspolitiken varit en viktig del för att normalisera ickeheterosexualitet i samhället (Pride är ett exempel). Problemet blir när en kamp enbart och bara fokuserar på identitet, när den fastnar där och alla frågor blir identitetspolitiska. Detta är problematiskt eftersom det resulterar i att andra frågor skuffas undan när vi är fullt upptagna att diskutera tex språk och kultur för en identitet eller grupp. Som när klassperspektivet för en gångs skull tas upp i den moderna intersektionella rörelsen och allt som diskuteras är hur arbetar och underklassens sätt att vara på, klä sig etc ses om mindre värt än över och medelklasskultur (habitus för den som kan sin sociologi). När det glöms bort att det stora problemet med klassamhället inte är att arbetarklassen och dess vanor inte accepteras i samma utsträckning utan att vi över huvud taget ens har ett klassamhälle. När diskussionen om tiggarna från vänsterhåll bara handlar om att vi ska respektera att tiggarna finns här och tigger men aldrig diskuterar de vedervärdiga orättvisor som ligger bakom att de överhuvudtaget måste sitta där och tigga för att ha råd med mat. När vi är så fullt upptagna med att diskutera vem som har tolkningsföreträde i vilken fråga eller hur en ska uttrycka sig och agera för att tex vara en bra feminist eller antirasist att vi låter bli att faktiskt föra kampen i frågan.

2012-11-07-identity-politics-competition

Annonser

5 thoughts on “Vad är egentligen identitetspolitik?

  1. […] Andra som också skrivit om debatten om debatten: ☞ Eric Rosén på Politism: Individfokus inom vänstern försvagar kollektivets kraft ☞ Roya Hakimnia & Arash Gelichkan på bloggen Socialism eller barabari: Solidariteten har blivit alltför bespottad ☞ Om identitetspolitik och vad det är på bloggen Ett oskrivet blad: VAD ÄR EGENTLIGEN IDENTITETSPOLITIK? […]

  2. […] skrev igår ett inlägg om identitetspolitik  som blev rätt så delat. Det som hänt idag är att Judith Kiros skrivit ett debattinlägg som […]

  3. Reblogga detta på Socialism eller برابری och kommenterade:
    Jättejättesuperbra om identitetspolitik å socialism. Tack! ”Marx menade att arbetarklassen måste resa sig och göra motstånd mot sina förtryckare, slänga ut ägarna av produktionsmedlen och själv ta över fabriker och jordbruk. Detta är inte identitetspolitiskt eftersom det handlar om direkt politisk kamp med syfte att förändra rådande strukturer. Marx menade även att arbetarklassen måste medvetandegöras om sin klassposition, det vill säga bli klassmedvetna och inse att de har ett gemensamt intresse och att de är förtryckta i den kapitalistiska samhällspyramiden. Detta kan anses vara identitetspolitiskt då det handlar om att medvetandegöra arbetare och skapa en form av arbetaridentitet.”

  4. Att medvetandegöras om en orättvisa (vare sig man själv drabbas av orättvisan eller inte) är inte samma sak som att ikläda sig en identitet som drabbad. Man kan alltså objektivt konstatera ojämlikheten i samhället och hur den drabbar arbetarklassen, utan att för den saken skull identifiera sig som arbetare, vare sig man själv objektivt tillhör gruppen eller inte.

    När man dessutom, som du själv är inne på, vill avskaffa klassamhället som sådant och därmed upplösa gruppen arbetare, så blir det väldigt konstigt att samtidigt förorda identifiering utifrån klass. Genom att identifiera sig som arbetare cementerar man ju klassförhållandet (och sannolikt gör man det även svårare för ens barn att bryta sig loss och göra klassresa, bilden av sig själv som arbetare är ju fastgrodd). Och hur blir det när de överordnade grupperna också vill identifiera sig utifrån sin överordnade position (etniska svenskar, män, akademiker, heterosexuella)? Om vi kopplar kamp för den egna gruppens/identitetens intressen är det förstås dåligt. Men det blir svårt att hävda att andra etniciteter än svenskar ska arbeta aktivt med att identifiera sig utifrån sin etnicitet, medan etniska svenskar tvärtom ska glömma sin etnicitet (här ger man öppet mål åt SD och andra främlingsfientliga grupper som kan sägas vara identitetspolitiker för majoritetsetniciteten).

    Även ifråga om kön och etnicitet är det problematiskt med identitet. Det går inte att bygga gruppidentitet utan att peka ut vad man inte är. Hur ska man kunna förinta könsrollerna om man samtidigt hyllar det kvinnliga och lär sina döttrar att tillägna sig kvinnoattribut i syfte att bygga kvinnoidentitet? Och hur ska man kunna motverka främlingsfientlighet om man ständigt delar in världen i vi-och-dem och eldar på kulturella skillnader folkgrupper emellan (i syfte att bevara deras kulturella särart)?

    Det är inte konstigt att identitetspolitik resulterar i tokerier som att Samer ges ett eget parlament, att ljushyade anklagas för kulturell appropriation om de tillägnar sig kulturella uttryck som traditionellt utövats av mörkhyade och att transsexuella kvinnor kallas för könsförrädare och utesluts ur feministiska sammanhang. Identitetspolitik är i grunden skadligt för vänstern, som de senaste decennierna tycks ha tappat bort kampen för ökad jämlikhet, till förmån för identitetspolitik.

    • ettoskrivetblad skriver:

      Det går att föra identitetspolitik även om det inte är ens egna identitet. Som när personer på vänsterkanten, istället för att ifrågasätta att tiggare öht måste tigga och prata om att vi måste avskaffa tiggeriet (inte genom förbud och skicka hem utan genom att se till att ingen behöver tigga) så pratar man om att tiggare ska få tigga fritt och kritiserar påståenden som att det är ovärdigt att tigga (”det är ju deras liv vi pratar om och säger är ovärdigt!”. Liksom det ÄR ovärdigt. Syftet med att prata om klass bör ju inte vara att förespråka att alla klasser ska leva i symbios med varandra, utan att klass är något dåligt i grunden. Iaf om man ska kalla sig vänster.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: