Att vara marxistisk feminist

Jag beskriver mig ofta som en marxistisk feminist. Marxistisk feminism är en inriktning inom feminismen som sällan räknas med tillsammans med de vanliga feministiska inriktningarna så som exempelvis radikalfeminism, queerfeminism och liberalfeminism. Därför tänkte jag skriva vad det innebär att vara marxistisk feminist för mig och hur det skiljer sig från andra grenar. Likheten mellan olika inriktningar kan sägas vara att alla ser ett problem med ojämställdhet i samhället avseende kön, skillnaden är att alla olika riktningar har olika sätt att förklara vad ojämställdheten beror på, och således vad som behöver göras för att åtgärda den.

Marxismen är inte helt populär i den moderna feminismen då den ofta sammankopplas med vita heterosexuella cis-snubbar som menar på att alla könsorättvisor magiskt kommer att försvinna ifall vi koncentrerar oss på att försöka krossa klassamhället. Det är dock inte den synen som jag syftar till då jag pratar om marxistisk feminism, utan ett sätt att använda sig av marxistisk teori på feministisk grund. För att göra det mer tydligt vad jag menar ska jag göra en jämförelse med andra vanliga feminismer.

Radikalfeminism som är en av de vanligaste menar på att grunden för ojämställdheten i samhället är att vi lever i ett patriarkat. Det vill säga en struktur som gynnar män framför kvinnor och att denna struktur tar sin yttersta form i relationen mellan man och kvinna. Detta förklarar också varför den tidiga radikalfeminismen (samt vissa delar av den senmoderna) ofta uppmanar kvinnor att avstå relationer med män.
Queerfeminismen fokuserar istället på hur det är heteronormen som kan förklara orättvisor, dels förväntningarna på att vi ska leva i heterosexuella förhållanden men också agera efter heterosexuella mönster, det vill säga, vi ska inte bara vara män och kvinnor som attraheras av ”det andra könet” utan vi ska även leva upp till respektive könsroll. Män som förtycker kvinnor kan alltså förklaras i deras görande av maskulinitet, som en del i det heterosexuella spelet.
Liberalfeminismen är starkt knutet till liberalismens syn på lika rättigheter och skyldigheter och menar att ett samhälle där alla har möjligheter att vara individer också är ett jämställt samhälle. Liberalfeminismen kräver därmed lika rätt inför lagen, därefter är det oftast upp till individen att leva på ett jämställt sätt.

marxist-feminist-dialectic

Marxistisk feminism kan till det yttre likna radikalfeminismen med dess beskrivning av samhällsstrukturer med den skillnaden att marxistisk feminism i mindre utsträckning diskuterar relationer och i större utsträckning betonar att strukturerna har sin grund i en materiell fördelning av resurser. Jag syftar här kanske framförallt på ekonomi som i vårt kapitalistiska samhälle är den mest grundläggande maktfaktor vi har. Män har, generellt sätt, suttit på större ekonomiska resurser än kvinnor under en mycket lång tid, och män sitter, generellt sett, på mer resurser även idag, även om skillnaden inte längre är lika stor. Ekonomi är en sådan där fråga som många tycker är ganska tråkig eftersom det uppfattas som svårt och obegripligt. Men det behöver inte vara speciellt svårt. Om vi ser tillbaka på historien så har kvinnors relation till män länge haft en ekonomisk grund. Kvinnor förväntades tidigare inte förvärvsarbeta efter att de gift sig och var därför ekonomiskt beroende av sin man. Även i modern tid har kvinnor förväntats stadga sig med en man som tjänar mer än hon själv, samt investera mer tid åt oavlönat arbete. Denna ekonomiska fördelning har inneburit att kvinnor förpassats från den offentliga sfären till den privata, men det har även inneburit mindre frihet för kvinnor. En kvinna som inte trivs i en relation har haft sämre möjlighet att lämna den om hon varit ekonomiskt beroende jämfört med om hon varit ekonomiskt oberoende. Detta har såklart även inneburit ett ojämlikt maktförhållande såväl strukturellt som individuellt mellan män och kvinnor.

Marxistisk feminism skiljer sig på det sättet ifrån det nutida fokuset på identitetspolitik och individualism då den istället fokuserar på grundläggande förutsättningarna som finns i samhället. Att vara marxistisk feminist behöver inte innebära att en blundar för exempelvis könsnormer och förväntningar, men fokus ligger inte främst där utan på det mer konkreta. Den nutida synen på att det går att utbilda bort strukturer och orättvisor genom att uppmärksamma dem ger den marxistiska feministen därför inte så mycket för. Då är det viktigare att skapa de materiella förutsättningarna som behövs för att strukturerna ska falla sönder. Exempelvis genom att se till att höja lönen inom kvinnodominerade yrken. Arbeta för jämnare könsfördelning inom viktiga områden. Sänkt arbetstid, fri barnomsorg, minska bostadsbristen (tänk våld i nära relationer) med mera.

Men könsroller och normer då? Det är givetvis sant att normer kan fungera extremt förtryckande, men enligt den marxistiska filosofin har normer nästan alltid en ekonomisk och materiell grund. Och att det absolut viktigaste vi måste göra är att förändra den materiella grunden för att kunna krossa normen. Exempelvis det faktum att kvinnor förväntas tänka mycket mer på sitt utseende än män kan kopplas till att kvinnor varit beroende av att finna en man som kan försörja henne, medan män på samma sätt inte varit ekonomiskt beroende av att finna en kvinna. Därför har kvinnans viktigaste kapital på relationsmarknaden varit hennes utseende, för män har det varit ekonomin.

Precis som med andra feminismer gäller det såklart att inte vara allt för dogmatisk. Det finns bra och intressanta analyser i flera olika feministiska inriktningar som inte bör förkastas, precis som att det finns mycket som kan kritiseras i alla. Vad jag framförallt tilltalas hos den marxistiska feminismen är dess konkreta politiska lösningar på jämställdhetsproblem som ger möjlighet till förändring i många människors vardag redan från början. Istället för att se feminismen som ett individuellt projekt för att skapa jämställdhet i vardagen så betonas strukturförändringar som kommer alla till del. Ett klargörande är dock att detta såklart inte ger en marxistisk feminist rätt att agera som ett sexistiskt svin i vardagen, att det inte är dina individuella handlingar som kommer att skapa ett jämställt samhälle innebär inte att du inte har någon skyldighet att så att säga försöka leva som du lär och bete dig som en rimlig människa. Om någon nu skulle tro det.

Annonser

6 thoughts on “Att vara marxistisk feminist

  1. Till att börja med skulle jag vilja framföra synpunkten att queerfeminism är en subideologi till radikalfeminism och all förklaring läggs således inte på heteronormen – snarare är heteronormen en produkt av patriarkatet.

    Annars håller jag med dig om mycket, emellertid skulle jag säga att den sneda resursfördelningen är en reproduktiv indikator på patriarkatet, men inte dess orsak. Det är helt sant att de med resurserna bestämmer reglerna, men frågan är varför männen har resurserna från början, oavsett om det gäller nu eller förr. Borgarnas maktövertagande, i och med Franska revolutionen, är väldigt konkret, medan mansstyret har mer eller mindre varit i kraft genom hela den skrivna historien (vilket med största sannolikhet visserligen delvis har grund i patriarkal historierevisionism.)

    Min tro till förklaring av patriarkatet är betydligt tidigare: Jag tror att de fysiologiska och sedermera sociala skillnaderna som finns mellan män och kvinnor till stor del grundar sig i kvinnans förmåga och last att föda barn. Människan tillhör en av de ytterligt få arter som är förmögen till att para sig jämt, ständigt och stup i kvarten, vilket antyder att kvinnor också var gravida rätt ofta och nio månaders graviditet är ändå en smula invalidiserande. Detta ledde till att det föll på männen att jaga och var man då inte relativt stark och kunde kasta spjut som folk överlevde man inte, det kan också tänkas att oskickliga jägare inte fick ligga i samma uträckning, vilket ledde till att män utvecklade större muskelmassa och bredare axlar. Denna styrkemässiga diskrepans kombinerat med det risktagandeinducerande hormonet testosteron ledde till att männen så småningom tog kontrollen.

    Vilket i förlängningen naturligtvis innebar att män kontrollerar resurserna och kan således kan sätta normerna, och därmed börjar mardrömskarusellen.

    • ettoskrivetblad skriver:

      Jag vet inte om jag skulle kalla queerfeminism för en subideologi till radikalfeminism. Däremot finns det såklart gemensamma nämnare då queerfeminismen är en reaktion på radikalfeminismen på samma vis som radikalfeminismen en gång var en reaktion på marxismen. Vad en måste vara medveten om är att de allra flesta feminister i Sverige, oavsett om de betecknar sig som radikal- eller queerfeminister, rent konkret är en blandning av de båda. Det vill säga de köper teorin om att patriarkatet ligger som grund för ojämställdheten men pratar gärna om hur vi minskar dess inflytande genom att bryta och ifrågasätta normer. I många andra länder så finns det en större diskrepans mellan queerfeminism och radikalfeminism. Exempelvis USA och Frankrike.

      Sen när det kommer till ursprunget av patriarkatet så håller jag med om att barnafödande förmodligen är en ursprunglig orsak. Men åtminstone i västvärlden där preventivmedel finns tillgängligt för det flesta så, tror jag, är den ojämna fördelningen av resurser en viktigare variabel till varför de patriarkala strukturerna lever kvar.

  2. Dock grundar sig ju den ojämna fördelningen på normer. Det är ekonomiskt lönsamt med det ”manliga” levnadssättet eftersom det är normen och det är inte så att lågavlönade yrken är kvinnodominerade, utan de är lågavlönade för att de är kvinnodominerade, eftersom manligt premieras framför kvinnligt. Detta illustreras också av att kvinnodominerade yrken har sämre kontakt med överordnade, oavsett faktiskt könsfördelning, än mansdominerade och att statusen på läraryrket sjönk som en sten så fort kvinnorna strömmade till. Arbetare förtrycks för att de inte har resurser, kvinnor har inte resurser för att de förtrycks.

    • ettoskrivetblad skriver:

      Där håller jag nog inte riktigt med dig, jag tror att mycket skulle förändras ifall kvinnor fick större andel resurser. Det visar sig redan nu. Men det är en fråga om vad som är hönan och vad som är ägget. Det är svårt att svara på.

  3. […] Ett oskrivet blad bloggade nyligen om vad marxistisk feminism innebär för hen. Jag tycker det var ett jätteintressant och välskrivet inlägg, det fick mig att bredda min syn på marxistisk feminism. Jag tänkte att jag skulle skriva om vad socialistisk feminism är för mig. Det är inte alltid man kan greppa en teori eller ideologi till 100 %, och det kommer alltid finnas människor som identifierar sig som något, men som har skilda åsikter i sakfrågor eller i övergripande ideologiska idéer, men jag ska göra ett ödmjukt försök. […]

  4. […] Blekk nämnde tidigare idag mitt blogginlägg om marxistisk feminism, därmed vill jag utveckla mitt resonemang kring det lite. Hej Blekk […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: