Argumentet jag vill slippa höra i antirasismens namn

Jag är självklart antirasist, allt annat vore absurt. Men kanske just därför att så många bekänner sig till antirasismen så finns det en väldigt stor variation inom denna grupp när det kommer till övriga politiska åsikter och värderingar.

Som antirasistisk socialist så ser jag tydliga kopplingar mellan den ökande rasismen och en verklig oro i samhället på grund av problem som arbetslöshet och ett allt svagare välfärdssamhälle. Det senare är helt rimliga saker att reagera på, men också något som rasistiska grupper som Sverigedemokraterna utnyttjar till fullo. Det är därför Åkesson står och talar om trygghet och välfärd under varenda tal han håller. Det är oroväckande, speciellt när ”fellow antirasister” väljer att gå åt motsatt håll och gör verkliga problem och orosmoment till ickeproblem eller till individuella ”misslyckanden”.

Ett exempel är från en diskussion jag såg mellan en rasist och en antirasist på ett social forum:

Rasisten: ”Invandringen är ett problem eftersom de kommer hit och tar våra jobb, sen finns inga jobb kvar som vi svenskar kan få.”

Antirasisten: ”Nej, invandrarna tar inte ‘våra jobb’, dessutom så är jobb inget du bara ‘får’ utan något du förtjänar genom att själv kämpa hårt för att få ett.”

Så vad är då problemet med det här svaret? Jag ser det som att en typisk nyliberal syn på arbetslösheten främst som individernas egna problem samt ansvar och inte samhällets. ”Antirasisten” argumenterar inte bara mot rasistens rasism utan underkänner även hens verkliga rädsla att stå utan arbete med argumentet att det inte är ett samhällsproblem utan ett individuellt problem. På så sätt kan också rasismen att fortsätta växa sig större om de lyckas framställa sig som de enda som tar dessa rädslor på allvar. Därför blir jag också så trött när människor vill ”trycka till” rasister genom att få det att framstå som att de fått sina åsikter för att de är misslyckade människor på samhällets botten. För även om så är fallet så är väl det inte en anledning att håna? Klassamhället och dess konsekvenser är inte orsakade av individers personliga misslyckanden. Oro kring att bli arbetslös bör tas på allvar. Den ökande rasismen bör givetvis ifrågasättas, men inte genom att ägna sig åt klassförakt som bara stärker den.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: