Feminismen, en medelklassrörelse?

Feminismen har nästan alltid till stor del varit en rörelse för medelklassens kvinnor. Ja, jag vet att det även har funnits en arbetarfeminism men på det stora hela uppstod den moderna feminismen bland den övre medelklassens kvinnor, det vill säga de som hade den rätta utbildningen och bakgrunden för att kunna ta sin plats i det offentliga utan att hindras av klassbundna problem som hur de skulle få mat på bordet och feminismen är fortfarande en rörelse som främst drivs för och av medelklassen.

När vi tittar på de frågor som feminismen idag driver (eller motsäger sig) med syfte att frigöra samt öka makten för framförallt kvinnor så påverkar dessa frågor kvinnor ifrån olika samhällsklasser på olika sätt vilket ofta lätt glöms bort inom feminismen där kvinnor ofta ses som en, mer eller mindre, homogen grupp med liknande intressen. Och eftersom medelklasskvinnan (såväl som den vita, cis och funktionsfullkomliga kvinnan) är den mest representerade gruppen inom dagens feminism så är det också hennes behov som får stå som modell för det feministiska bygget.

För att ta några exempel: En viktig feministisk fråga i det postmoderna samhället är frågan om kvinnors rätt till heltidsarbete och möjlighet till att göra karriär. Därför är frågor som likadelning av föräldraförsäkring en prioriterad fråga samtidigt som politiskt konservativa förslag likt sambeskattning för gifta par och lön till hemmavarande föräldrar frågor som feminismen motsätter sig eftersom de skulle resultera i att framförallt kvinnor skulle gå tillbaka till hemmen. Missförstå mig inte. Jag håller helt med den feministiska analysen av detta och är personligen för likadelning av föräldraledighet samt emot tidigare nämnda konservativa förslag. Men en bör vara medveten om hur dessa förslag påverkar olika samhällsklasser på olika sätt i ett samhälle med ökade klassklyftor såväl som ökad arbetslöshet.

En kvinna från medelklassen har förmodligen en större möjlighet att genom högre studier få ett utvecklande och relativt högavlönat arbete med möjlighet till att göra karriär ifall hon spelar sina kort rätt och delar ansvaret för eventuella barn med sin partner. En kvinna ifrån en lägre samhällsklass kan däremot ofta se fram emot ett arbetsliv i ett tungt och lågavlönat (deltids)arbete utan möjlighet att avancera på arbetsplatsen (om hon över huvud taget lyckas med att få ett jobb på dagens arbetsmarknad). Att den sistnämnda kvinnan är mer benägen att hellre falla tillbaka på den klassiska kvinnorollen och ta ökat ansvar för barn och familj om hon har möjlighet än att lägga tid och energi på arbete är inte speciellt konstigt eller svårt att sätta sig in i. Omvårdnaden av barn på heltid kan för många bli en källa till mening och utveckling i livet då det inte möjliggörs inom yrkeslivet, speciellt då det senare lämnar mycket att önska avseende lön och arbetsvillkor. Därför kommer hon också med större sannolikhet än medelklasskvinnan att lockas av de konservativa förslag som underlättar för familjer med en hemmavarande förälder som bland annat drivs av partier som KD och SD.

Detta är såklart ytterst tråkigt, men det motverkas inte bäst genom skambeläggande eller ökat tryck enbart kring dessa frågor. Vad som istället måste ske är att parallellt arbeta för en politik som minskar klassklyftorna och ökar möjligheterna även för de kvinnor som befinner sig längre ner på samhällsstegen. Förbättra arbetsvillkor och löner inom vård och omsorgsyrken samt ökar möjligheten för alla att utveckla sig och utbilda sig vidare. Att inte prata om klass inom feminismen eller att se sådana frågor som utanför den feministiska kampen resulterar bara i att feminismen fortsätter att vara en rörelse enbart för medelklassen. Det räcker därför inte med slagordet ”ingen klasskamp utan kvinnokamp” det måste även kompletteras med ”ingen kvinnokamp utan klasskamp”. Att som vissa feminister på vänsterkanten tro att klasskampen alltid kommer på köpet med feminismen blir bara en billig ursäkt till att blunda för klassfrågor.

Annonser

One thought on “Feminismen, en medelklassrörelse?

  1. Highlander skriver:

    SÅ himla bra. I mitt parti, KP, har vi börjat med mer och mer feminism. Vi brukar säga ”ingen socialism utan feminism, ingen feminism utan socialism” när vi förklarar för de konservativa gubbarna varför vi tjatar om ”småborgerliga avvikelser”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: